Idag känner jag en ledsen känsla i magen. Jag känner inte igen känslan riktigt. Visst har jag varit ledsen, visst har jag sörjt men denna känsa är något annat.
Jag har sett fram emot denna dag i många år, jag har längtat efter att mitt liv tar en annan riktning. Vad är det jag menar undrar säkert ni 
och det ska jag nu tala om.
Idag var jag upp till badet för första gången i år för att sola lite. Bad blev det inte pga det vi kvinnor får stå ut med ibland..annars hade jag doppat mig. Älskar ju det ju. I allafall så packade jag väskan men lite melon, bok, telefon och en liten peng för att Julia skulle få lunch. Julia hade redan cyklat upp före mig.
Väl där så lade jag mig tillrätta efter att jag letat rätt på Julia.
Hon var inte ett dugg intresserad av mig eller att hålla mig sällskap. Nopp. Hon och hennes kompisar hade annat för sig. Julia har ju fått gå upp till badet själv från och med i år. Hon har kunnat simma i flera år.
Helt plötsligt kände jag mig överflödig. Min Julia har blivit stor och så kom kom den knepiga känslan. Sorg över att inte ha några fler barn att gå upp till badet med 
Men hallå!!!!!!!!!! Jag har ju längtat efter att kunna gå upp till badet och bara koppla av utan att behöva hålla koll på barn så det inte händer något men nu hade inte Julia tid för mig. Kompisar och lite koll på killar lockar mer.
Jag borde väl njuta nu antar jag men det är svårt då ens barn växer upp och man inte är behövd på samma vis. Jag ska ju finnas för dom men de måste ju även få skapa sig egna liv.
Jag är i allafall lite ledsen idag eller vad är det jag känner?
Här nedan ser ni min utsikt från där jag låg
Nu åkte min stora son till Västerås några dagar med tåg. Och min lilla son kommer hem med tåg från Jönköping. Mina barn börjar bli stora och jag får mer tid för annat. Känns tomt men jag antar det är en vana.
Dina barn kommer alltid att behöva dig! Kanske bara inte lika mycket med vanliga småsaker som du är van vid…att släppa taget om dom äldre är inte lätt och Julia är ju lika gammal som Paulina tror jag (11?) och jag ser ju hur hon utvecklas. Så visst har du rätt att sörja över att dina barn inte längre är små, samtidigt som du ska glädjas över att dom är stora och klarar sig själva mer och mer. Meningen med livet, du vet…
Bamsekramen från pörtet
hejsan vännen!
det är dags för dig att tänka lite på dig själv och vila lte. Jag badar inte utomhus om det inte är minst 30 grader varmt i vattnet. Sköt om er alla och ha en fortsatt mysig midsommardag.
Kram marina
Jag känner precis likadant! Det är tufft att släppa taget. Det påverkar mig oxå med att jag känner mig väldigt nedstämd ibland. Dags att leva sitt liv utifrån annat än barnen! Kram