Förrut hade jag sidor som handlade om när, varför och hur det kändes när fick min ångest, depression och panikångest. Sen dess så har jag byggt om min sida ett antal gånger men aldrig lagt ut de sidorna igen . Dels för att jag visste inte riktigt om jag skulle lämna ut om hur jag mådde, dels för mina anhöriga och för en massa andra anledningar. Men har nu bestämt mig för att lägga ut lite info om hur det varit för mig mm.
När jag blev sjuk så letade jag information på nätet och fann många bra sidor som hjälpte mig men även många sidor som skrämde mig. Jag har lite olika sidor här om just min inre oro , lite info om vad som händer i kroppen, lite bra länkar och lite om hur jag mådde då och hur jag mår idag.
Det är det svårt att få till det i skrift vad som händer och sker vid ångest, depression och panikångest. Jag kanske kan hjälpa någon som själv lider av sjuklig ångest. Jag kallar det sjuklig ångest då det är just sjuklig ångest. Ångest är nåt vi alla har mer eller mindre men då det påverkar ens liv så man inte kan leva ett normalt liv då är det sjuklig ångest.
Kanske någon anhörig kan få lite insikt hur det är att leva med ångest mm. Själv så har jag den erfarenheten att det är minst lika jobbigt för anhöriga och stå och se på och inget kunna göra. Det kan vara väldigt skrämmande för den personen som är med för första gången någon får en panikattack och inte förstå vad som händer.
Min erfarenhet har också visat att ens närmaste har väldigt svårt att fråga hur man mår, hur det är osv. Jag vet inte vad det beror på eller om det är nåt bara jag upplevt. Kanske är det svårt att fråga när man inte vet riktigt vad panikångest är för något.
Bestämmer du dig för att läsa mina sidor om hur det varit för mig så vill jag nämna att sjuklig ångest inte är lika för alla, den kan uttrycka sig på olika sätt och dessa sidor handlar om mig, hur jag har upplevt det och hur jag har fått hjälp som passat just mig.
Jag är en väldigt öppen person då det gäller om hur jag mår och hur det varit. Det är inget jag håller tyst om eller försöker låtsas om att jag inte har dessa problem men det är heller inget jag pratar om jämt. Men frågar någon och vill veta så berättar jag. Jag hoppas att det ska bli mindre tabu att lida av psykiska sjukdomar för det är så pass vanligt och absolut inget att skämmas för. Det jag tycker är skrämmande är att det kryper allt längre ner i åldrarna.
Jag har nu haft dessa sidor i några år ute på nätet och känner att nu sätter jag ett lösenord på de undersidor jag har om hur det var för mig när min panikångest bröt ut. Vill du läsa dessa sidor för att få lite tips om hur jag gjorde för att orka, eller är du själv utsatt för någon psykisk sjukdom eller någon anhörig och är intresserad av att läsa mina sidor så maila mig om lösenordet så släpper jag in dig.
Maila mig på ladyleysnabelagmail.com
Den här gjorde jag då jag kände att livet är en stor gåta för mig. Varför blir det ibland som det blir, varför känner jag som jag gör, varför drabbades just jag och vad är meningen med det?/leila
