Maktlöshet
03 Maj 2010
Denna känsla som man känner då man känner att man inte har någon makt att förändra något till det bättre.
Jag känner sådan maktlöshet just nu . Hur jag än vänder och vrider på saken så känner jag bara maktlöshet, vet inte hur jag ska bära mig åt.
Jag har fått för mig att jag kan förflytta berg då det gäller min familj. Gäller det något med barnen så har jag alltid känt att jag kan leda de rätt om de är på villovägar men nu står jag där och kan bara se på. Förbenade maktlöshet, varför finns du?
Att stå brevid och inte kunna göra något, inte påverka vare sig med tårar, skäll, straff eller kärlek gör att jag känner mig så liten. Att vara förälder är ett livslångt åtagande och helt ärligt så tar det ibland all min lediga tid i tankarna.
Jag vill skydda mina barn från allt och alla som kan göra de ont men kanske är det så att de måste gå på sina egna nitar, lära sig av misstagen och lära sig för livet.
Känner mig så maktlös och jag hatar den känslan.
6 Responses
2010 Maj 03
Åh vad jag förstår dig! men jag tror att ibland måste dom få gå på sina egna nitar beror ju helt på vad det gäller..Vi finns där genom allt..Som du skrev till mig va så fint!! vi är spindeln i nätet alltid!!
2010 Maj 03
Oj,oj vad väl jag kan förstå din känsla – man vill alltid sina barns bästa och de är hela tiden i ens tankar.
Man vill inte att de ska bli sårade och ledsna. Visst är det så att vi inte alltid kan hålla våra vingar runt om dom utan de måste gå på nitar och lära den ”hårda vägen”. MEN det beror naturligtvis på vad som händer och sker.
Bara de vet att man finns vid deras sida så de känner att man aldrig sviker tror jag många gånger räcker – vi kan inte skydda dom från allt, men finnas för alltid.
Kram på dej!!
2010 Maj 03
Förstår vad du menar. Visst vill man ju sina barn det bästa och att de ska slippa lära ”den hårda vägen”. Men, tyvärr fungerar det inte så…
Idag har jag haft en riktigt dålig dag. Från glädje och hopp till avgrunden. Känns just nu som jag aldrig kommer att hitta ett eget boende. Läs mig blogg så förstår du :’-(
kram,
Eva
2010 Maj 03
Förstår så väl vad du känner. Är där själv och allt känns så hopplöst, men som du säger, det kommer en dag när allt känns bättre, dom växer upp och lär sig av sina misstag. Man är alltid där för dom:)
Kram
Maria
2010 Maj 03
Jag tror de flesta mammor känner som du gör nu.. Herre min ge Leila lilla du kan ju inte vara över allt.. du pluggar.. sköter hemmet, jobbar extra.. läxor, hemmet, barnen, sköter ekonomin.. nä du jag tror du får släppa taget något om du ska orka med dig själv och alla dina barn snart.
Hoppas du hittar vad du söker .. barnen blir stora och man måste släppa efter även om man vill deras bästa.. det vet de säkert redan om att du vill. De lär förhoppningsvis av sina missar här i livet.. men det är klart barnen är ens allt och som läget är just I Tiden så förstår jag dig mer än väl. Så skönt mina är vuxna nu och reder sig själv.. men som sagt mamma är man alltid och oron finns alltid hur gamla de än blir.
Kramar som alltid:)
2010 Maj 06
Vet du, jag har nu som morföräldrer upplevt mer av hur jobbigt det är att vara förälder, för nu står jag liksom bredvid o tittar på hur min dotter och svärson kämpar med sina växande barn…när jag hade tonåring själv var det ändå så självklart allting..det är det inte nu kan jag säga. Men att alla ungdomar måste gå igenom vissa faser är jag övertygad om, det viktiga är att dom kommer ur det hela o med egna erfarenheter.
Kram på dej
Förresten, du sa att det kryllar av fästingar, får du plocka många på Hjördis? Har du något fästingmedel på henne?