Min son Robin 17 år spelar på nätet som många andra ungdomar och då träffar de via datorn en massa andra ungdomar från andra länder såklart.

Sonen Robin
Robin har en nätkompis i Holland som jag sett och vinkat till genom Msn. Robin har ibland pratat om att han kanske kommer och hälsar på , jag har haft annat i skallen så jag har svarat att det är ok innan jag har hunnit tänka efter.
Ni vet…….. man mumlar nÃ¥got svar för man tänker pÃ¥ annat
Jag är ju sÃ¥ feg att Ã¥ka och hälsa pÃ¥ folk (eller hur ni som känner mig ) sÃ¥ jag tog det väl med en nypa salt att han skulle Ã¥ka hit och att Robin bjöd hit en främmande människa….
Sagt och gjort. Hans kompis bokade resan hit och dÃ¥ fanns det ju ingen Ã¥tervändo. Hm……Han heter Ralph och är 18 Ã¥r och som sagt frÃ¥n Holland. Han kom hit via buss och bÃ¥t. Vi var väl rädda för vad det var för typ som skulle dyka upp och bo hos oss i en vecka.
Tankarna for hit och dit. Robin skulle även jobba varje dag mellan 7-16 och behövde sova. Tänk om killen både super och gör andra dumheter.
Men ack så jag bedrog mig. Ralph visade sig vara en väluppfostrad, trevlig och väldigt go kille. Vi var nog inte så jättetrevliga, jag och gubben. Vi är lite blyga för att prata engelska men det förstod han.
Vi är ju väldigt trångbodda så han fick sova på en knagglig resesäng
Där han fick sträcka ut sina 198 cm. Efter två dagars vistelse här så for jag , gubben och Julia + kompis ut med husvagnen. Kvar hemma lämnde vi Robin och Ralph, de andra tre pojkarna var ute på annat.
Vi hade lite svårt för att lämna vårat hem till en främmande person , Robin jobbade på dagarna men visade sig att vi kunde lite på Ralph till 100% . Han roade sig själv på dagarna medans Robin jobbade, senare i veckan kom även Rasmus hem.
Ralph har fått träffa Robins alla vänner och de har haft jättekul och jag är väldigt glad idag att vi bjöd på oss själva och bjöd in honom till vårat hem. Jag tror Robin har fått en kompis för livet och de är inte alla förunnat.

Här är de båda vännerna, alldeles nyfärgade i hår och ögonbryn.
Nu återstår det att jag ska bli lika modig som de här två, kan de träffas fast de bor i olika länder så borde jag väl ta mig i kragen och möta min en nätvän jag haft i många år och som jag varit välkommen till men varit för feg. Kan sonen så borde jag kunna, eller hur?
Hur är det för er andra? Har ni mött era nätvänner i verkliga livet och var ni nervösa innan. Berätta och ge mig mod