Passade på att fota sonen Rasmus när han väntar på att vi ska åka och möta upp de andra som ska med på klassresan till Spanien för att senare fara mot flygplatsen i Västerås.
Tema Vänta nr:352 (86 av 365 foton)
Denna känsla som man känner då man känner att man inte har någon makt att förändra något till det bättre.
Jag känner sådan maktlöshet just nu . Hur jag än vänder och vrider på saken så känner jag bara maktlöshet, vet inte hur jag ska bära mig åt.
Jag har fått för mig att jag kan förflytta berg då det gäller min familj. Gäller det något med barnen så har jag alltid känt att jag kan leda de rätt om de är på villovägar men nu står jag där och kan bara se på. Förbenade maktlöshet, varför finns du?
Att stå brevid och inte kunna göra något, inte påverka vare sig med tårar, skäll, straff eller kärlek gör att jag känner mig så liten. Att vara förälder är ett livslångt åtagande och helt ärligt så tar det ibland all min lediga tid i tankarna.
Jag vill skydda mina barn från allt och alla som kan göra de ont men kanske är det så att de måste gå på sina egna nitar, lära sig av misstagen och lära sig för livet.
Känner mig så maktlös och jag hatar den känslan.
Idag klippte jag min äldste son. Han har tjatat länge. De vill fortfarande att jag klipper istället för en frissa. Medans jag klipper så säger han att jag kan ju fota för 365 foton och använda temat Gratis för om jag klipper han så kostar det ju inget och såklart så nappade jag på det fast han menade att jag skulle visa upp bakhuvudet
Ligger lite efter med fotona så nu trillar det in foton på bloggen i snabb takt. Mina fina stora son
Han är inte färdigklippt på bilden utan han ville spegla sig för att kolla så det blev rätt innan jag fortsatte
Tema Gratis nr :89 (66 av 365 foton)
Idag fotade jag Julia och hennes kompis när de skulle gå påskkärringar. Kul att se skillnaden från förra året då det inte fanns en gnutta snö någonstans.
Nathalie och Julia påsken 2009 (lite taskig bildkvalite)
Samma barn och samma plats fast år 2010. I bakgrunden sen man den gråa och trista snön.
Fortsätter med ett kort till på Julia och Nathalie som påskkärringar år 09 och idag år 10. Dom är sig rätt lika fast det gått ett år mellan bilderna.

Jag hade såklart kameran med mig till badet igår men då det inte gillades av badvakterna att jag gick omkring och fotade så blev det inte så många. Jag kan förstå att det inte gillas, jag vill heller inte att bli fotad i badkläder
Många tog kort med mobilkameran och mindre kameror men de syns ju inte lika bra som min stora Nikon. Här kommer iallafall lite foton så ni som inte varit där och kanske vill åka dit får se hur det ser ut. Ungarna tyckte det var kul och jag tycker väl att det var ok, saknade dock ett behagligt rum att relaxa i.

Den gula tunneln är den smalaste och brantaste. I den blå är det mörkt med enstaka färgade lampor som lyser.
Idag har jag åter igen haft en bra dag på BaraVara. Jag nämde förra veckan att min dotter har en slags ballonger som är fyllda med någon slags mjöl och dekorerade med ögon och hår. De finns att köpa på Coop här bla. Jag tror att de är till för att sitta och klämma på, ett slags avstressande ting
Min dotter och hennes kompisar kallar de Tuttisar och jag trodde att de hette det men det gör de inte har jag förstått utan det är nog något barna här hittat på (tror jag)
I allafall så nämde jag det för personalen på BaraVara och då kom en på att såna skulle vi försöka göra själva
Så förmiddagen bestod i att fylla ballonger med potatismjöl med hjälp av tratt och allehanda saker att peta ner potatismjölet med. Kan tala om att det var potatismjöl över hela bordet och att vi hade en rolig stund allahopa. Det var inte så lätt att få ner mjölet i ballongerna men vi kom på att det är lättare om man blåser upp ballongen några gånger så den töjer sig.
Så här kan en tuttis se ut, en sån man köper. Har fotat Julias
På eftermiddagen kom min lärare i Utvecklingsstörning/Funktionshinder och hälsade på. Kollade om jag skötte mig och det tror jag att jag gjorde
Jag tränade även lite tecken på datorn. Faktiskt riktigt kul att lära sig teckna med händerna, funderar starkt på att gå någon kurs eller cirkel för att lära mer. Jag försökte även att virka överdrag till de Tuttisar vi gjorde men det blev inge bra, blir nog bättre om man klär de med nylonstrumpa eller någon tyg . Rätt så härliga att sitta och klämma på
I morgon är en ny dag på BaraVara och jag kan säga att jag trivs väldigt bra och skulle nog inte ha så mycket emot att vara kvar där
Julia är presis som sin mor (läs Leila) beroende av öronpluppar för att kunna sova. Hur jag blev beroende av dom är en lång historia som jag tar en annan gång. Jag vet……inte bra för en nioåring men det är inte så lätt att få henne att sluta. Jag smyger upp innan jag somnar och tar ur de ur hennes öron.
Iallafall så brukar jag och Julia lägga dom i en liten ask på hennes skrivbord. På kvällen då hon ska sova och jag hämtar två proppar så är asken tom????????????????????????? Jag vet ju att jag lagt i dom och Julia säger att hon inte rört dom. Happ…..bara hämta nya. Ibland hittar jag dom som försvann i Julias tvättpåse och visst har jag funderat varför de ligger där, även Julia.
Idag då Julia kom in på sitt rum, råttorna var lösa därinne. Så fick hon se den ena råttan hämta en öronpropp, hoppa ner från skrivbordet och vidare till hennes tvättpåse. Tillbaka till skrivbordet för att hämta nästa.Tjuven blev avslöjad……nu vet vi hur öronpropparna hamnar i tvättpåsen. Ska lägga fler i burken så råttan får jobba lite. De andra två verkar inte finna nåt nöje i det här.
Här har Julia fotat råttornas nya saker. Ett hus som de gärna sover i plus en hängbro