Herrar på besök

Idag var det åter en dag i badet. Tror det var fjärde dagen jag blötte min kropp uppe i Månsan.

Idag gjorde sig Herr Panik påmind. Hm………Han har lämnat mig ifred ett tag nu men så fort jag är svagare en dag rent psykiskt så gör han sig påmind. Den fule fan.

Stod i vattnet och tittade på Julia då yrseln slog till, andningen ökade takten och hjärtat började slå plus stickingarna i huden. Mina tankar kom blixtsnabbt. Hur tar jag mig upp ur vattnet om jag svimmar? Fort som attan fick jag en plan, presis som Sickan i Jönssonligan :)

”Stå still och ta ett djupt andetag. Släng dig om halsen på den som står dig närmast så du har någon som håller upp dig ifall du svimmar”

De här tänkte jag inom några sekunder innan jag kom ihåg vad jag lärt mig genom åren. Både av proffesionella och genom att jag läst sånt jag hittat själv.

”Andas och tänk efter. Fråga dig själv vad det är som händer och minns allt du lärt dig”

Och när jag började att andas sakta och fick lite andrum så fick jag Herr Panik att ge sig och Herr Ågren tog över. Herr Ågren ger mig inte panikattacker, han bara ger mig ångest i form av pirr i kroppen och det är lättare att hantera. Han kan jag tänka bort mycket lättare.

Efter en stund tog jag mig upp på land och ingen i min omgivning hade märkt nåt av den kamp jag förde med mig själv och det är jag så glad för, att det inte syns utanpå.

Japp……mina inre verktyg kan ta mig långt och kan hjälpa mig att göra saker jag vill göra. Önskar alla som lever med panikångest kan hantera det som jag kan och som jag fått lära mig. Men tyvärr så lever många i vårat avlånga land instängda av rädsla för attackerna. Kanske läser någon mitt inlägg och får lite tro på att man kan leva med panikångest. Det tar tid och det tar ork att komma så här långt som jag kommit men det går att hantera det.

Nu ska jag fixa klart för morgondagens utflykt till Furuvik. Ha det

Suck..så har det hänt igen

Idag hade jag tänkt göra så mycket då jag kom hem efter jobb. Det började bra. Peter och Marie stannade förbi här på en kopp kaffe och då kunde jag hålla mig vaken. Efter lite fix vid datorn så kände jag att det var på gång. Det var så lungt hemma och jag hade ett par timmar innan jag skulle på Stepup/Styrka. Jag såg fram emot att få röra på mig lite.

Kände hur det kom smygande, såg blickarna från sonen Robin som satt mitt emot mig i soffan och såg på TV. Nu är du på gång sa Robin………..Nä då sa jag, jag ska bara kika lite på Tv med dig. Jag frös och drog filten över mig och vips så sov jag.

Fasiken också. Jag skulle ju inte somna, jag skulle ju på gympa. Hörde hur Robin sa åt mig att vakna, hörde hur Jocke sa åt mig. Jag hade ju en tid att passa,  men det var ju länge till det tänkte jag i drömmarnas värld.

Sov gott i 2 timmar, vaknade till strax efter halv sju. Varför??? Antagligen för att jag knappt sovit i två dygn.

Varför somnar jag så här mitt på dagen? Jag har ju ett helvete att sova på nätterna och försöker nu komma in i en rytm som ska fungera med mitt jobb. Jag börjar ju oftast kl 7 och behöver nattsömn men då jag sover så dåligt på nätterna så blir jag så trött på dagarna och så slutar det med att jag somnar som en klubbad säl då jag kommer hem.

Jag har aktat mig för att sätta mig i soffan, jag har försökt hitta på saker när jag slutar jobba och jag har ansträngt mig och verkligen pratat med mig själv om det här. Håll dig vaken Leila, du måste sova i natt för att orka jobba i morgon…men nej då. Återigen har jag somnat och vet att inatt blir jag vaken och klockan 7 ska jag vara på jobbet i morgon.

Det är svårt att vara en nattuggla och ha arbetstid på dagtid. Nu har jag pratat med min familj. De måste valla mig då jag blir som en zoombi för jag behöver min nattsömn. Ryck i mig, slit i mig, skrik åt mig, häll vatten på mig och ge er inte förrän jag står på benen :)

Nog om det. Nu är det som det är. Blir en vaken natt, en trött dag i morgon och förhoppningsvis håller jag mig vaken i morgon kväll och somnar tidigt. Jag har blivit erbjuden nattmedicin av min fru doktor i många år för att komma in i rätt rytm, det tar ju veckor för mig att komma in i det men jag blir bara seg så det är inte nåt alternativ för mig. Jag har ju min ljudbok :) Min räddare i natten.

Ge mig inga råd att lägga mig i tid, att göra det och det. Har fått så många råd i mitt liv angående min sömn och provat allt men än har inget fungerat för att komma in i rätt rytm. Kanske är det så att det finns vissa av oss som har en annan dygnsklockan än andra.

Väsby Kungsgård sommaren 2010

Arg

Känner mig arg. Arg på allt och alla. Det bubblar av ilska inom mig och snart pyser den ut genom öronen. Jag svär och gormar inom mig. Irriterar mig på allt. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Arg, jättearg och jätteförbannad. På något. På någon. På allt. Ilskan får mig att bita ihop tänderna. Ilskan får mig att bli tyst och sur. Arg så in i bomben. På något. Men på vad???????????

Jag känner mig så förbannad och så arg  men vet inte på vad eller på vem. Visste jag vad jag var arg på så vore det lättare att göra något åt ilskan. Men jag vet inte varför. Otäck känsla

Maktlöshet

Denna känsla som man känner då man känner att man inte har någon makt att förändra något till det bättre.

Jag känner sådan maktlöshet just nu .  Hur jag än  vänder och vrider på saken så känner jag bara maktlöshet, vet inte hur jag ska bära mig åt.

Jag har fått för mig att jag kan förflytta berg då det gäller min familj. Gäller det något med barnen så har jag alltid känt att jag kan leda de rätt om de är på villovägar men nu står jag där och kan bara se på. Förbenade maktlöshet, varför finns du?

Att stå brevid och inte kunna göra något, inte påverka vare sig med tårar, skäll, straff eller kärlek gör att jag känner mig så liten. Att vara förälder är ett livslångt åtagande och helt ärligt så tar det ibland all min lediga tid i tankarna.

Jag vill skydda mina barn från allt och alla som kan göra de ont men kanske är det så att de måste gå på sina egna nitar, lära sig av misstagen och  lära sig för livet.

Känner mig så maktlös och jag hatar den känslan.

Äventyr

Idag var jag med dotter och hennes kompis Janina till Avesta badhus. Jag åkte för första gången tunneln. Jag har så många ggr velat prova men då jag har min Herr Panik med med mig i ryggsäcken så brukar det aldrig bli av att jag provar.

Idag så kände jag sån lust att prova och jag rådfrågade många om hur det var. Allra helst de mammor som åkte. Julia vet ju hur jag kan känna och jag sa att jag ville prova. Jag vill ju liksom bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Jag lever ju så just nu. Är det jag eller Herr Panik som ska bestämma?

Julia och Janina peppade mig. Jag fick lite adrenalinkänning högst uppe, benen skakade lite och pulsen börjde ticka snabbare men då jag har en dotter som vet det här och peppar mig.

Så med deras peppning och att dom var med mig däruppe så slängde jag mig ut i forsen. Tunneln går utanför badhuset. Det var skitroligt men det krävdes ett par ggr innan jag kände mig lugn. Julia sa att jag såg skitrolig ut då jag kom ner. Med  munnen gapandes och skrikande, benen i vädret plus att jag höll för näsan så såg jag nog rolig ut. Men jag klarade det och nu känner jag att jag kan klara de i Borlänge som är både brantare och snabbare.

Jag älskar att vara i vatten. Det är super för mig och min kropp. Det var en skön dag idag och nu är jag lite seg men glad då jag vann över rädslan idag och gjorde något jag velat göra länge.  Fotona är inte av bästa kvaliete då jag hade min lilla kamera och så var jag jättesnabb på att fota för det gillas inte att man fotar i badhus, kan jag förstå för många bilder hamnar ju på nätet och inte vill jag synas i baddräkt på vebben :)

Här är slutet på tunneln.

Tema Äventyr nr:360 (68 av 365 foton)

Här ser man början och slutet på tunneln, den går utanför huset i en slingrig bana

Jag låg i blöt den mesta av tiden men däremellan så fixade jag med skoljobb, förena nytta med nöje

Olustigt besök

Idag har besök av två herrar som jag inte vill ha besök av. Varför kommer de nu? Kan de inte hålla sig borta. Nädå….. de ska dyka upp med jämna mellanrum och förpesta min dag. Ibland försöker jag se om det finns något mönster när de  kommer på besök. Är det med vissa dagar emellan, saknar de mig, har de ingen annanstans att ta vägen just idag eller är det förutbestämt när de ska dyka upp?

Har de bestämt sig för att vara hos mig hela dagen så kan de glömma att jag kommer att låta de ta över. Jag kommer att motarbeta så mycket jag bara kan för att de inte ska trivas här hos mig. Jag ska hålla mig sysselsatt hela dagen och göra allt för att de inte ska få mer fäste på mig än vad de redan har. Jag har verktyg i form av det jag lärt mig under åren som de inte kan rå på. Visst.. jag kan inte få dem att sluta besöka mig men jag kan hålla de på avstånd.
Inte kommer de att få kaffe heller utan de får lugnt se på medans jag gör mina sysslor och försöker att inte tänka på deras närvaro som ger mig hastigare puls, pirr i magen och oro. Men det låter jag dom inte märka.
Oj då .. jag har ju inte talat om vad de heter.
Det är Herr Panik och Herr Ågren som är här idag.. de kommer med jämna mellanrum men de kunde väl ha kommit i morgon istället för idag? Eller hur?
Att de kommer att finnas med mig hela livet det fattar jag väl men ibland blir man så trött på att lägga energi på att inte låta dom få mer makt över mig än vad de redan har. Att de bara orkar besöka oss som de fått fäste i år ut och år in, att de inte ger upp.
Nä..jag ska sysselsätta mig nu med annat så de inte kommer närmare. Idag blir det sysslodag så tankarna inte tar över.

Hur hinner du …………..?

Så här ligger det till alla ni som undrar :) ifall ni vill ta del av hur jag hinner sitta den tid jag sitter :)   . Jag ser aldrig på tv förutom att jag sitter och zappar sista halvtimmen innan läggdax. Tv är då dj…..tråkigt tycker alltså jag, (man får tycka vad man vill) förutom Discoverykanalen. Mitt intresse är i datorn så jag sitter vid den.  Förr satt jag vid tv redan vid kl 20 , då jag följde serier och annat men idag blir jag så rastlös och jag är inte intresserad heller. Då jag påpekar åt vissa att ”strunta i tv, onödigt spring i affärer…..” listan kan göras lång, om du vill hinna blogga, lära dig xhtml eller photoshop och du inte känner att du hinner. Något kanske måste offras för dygnet är bara 24 timmar eller så får man planera i detalj sin dag och så är det för alla. Ingen har mer eller mindre timmar.  Då jag påpekar detta så får jag ofta som svar……men jag ser aldrig på tv, jag gör aldrig det eller det men….jag hinner i allafall inte sitta vid datorn.Det är den stora tidstjuven som tar våran tid.  Tio minuter i soffan framför tvn, en halvtimme i telefonen, lite fika här och där.

(Läs mer…)