Känner mig arg. Arg på allt och alla. Det bubblar av ilska inom mig och snart pyser den ut genom öronen. Jag svär och gormar inom mig. Irriterar mig på allt. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Arg, jättearg och jätteförbannad. På något. På någon. På allt. Ilskan får mig att bita ihop tänderna. Ilskan får mig att bli tyst och sur. Arg så in i bomben. På något. Men på vad???????????

Jag känner mig så förbannad och så arg  men vet inte på vad eller på vem. Visste jag vad jag var arg på så vore det lättare att göra något åt ilskan. Men jag vet inte varför. Otäck känsla

Denna känsla som man känner då man känner att man inte har någon makt att förändra något till det bättre.

Jag känner sådan maktlöshet just nu .  Hur jag än  vänder och vrider på saken så känner jag bara maktlöshet, vet inte hur jag ska bära mig åt.

Jag har fått för mig att jag kan förflytta berg då det gäller min familj. Gäller det något med barnen så har jag alltid känt att jag kan leda de rätt om de är på villovägar men nu står jag där och kan bara se på. Förbenade maktlöshet, varför finns du?

Att stå brevid och inte kunna göra något, inte påverka vare sig med tårar, skäll, straff eller kärlek gör att jag känner mig så liten. Att vara förälder är ett livslångt åtagande och helt ärligt så tar det ibland all min lediga tid i tankarna.

Jag vill skydda mina barn från allt och alla som kan göra de ont men kanske är det så att de måste gå på sina egna nitar, lära sig av misstagen och  lära sig för livet.

Känner mig så maktlös och jag hatar den känslan.

Ibland blir jag arg på mig själv då jag är ute och fotar. Jag ser fåglar, buskar, bär, träd och en massa annat ute i vår natur men jag kan ju för sjuttsingen inga namn på nåt. Den här knoppen fotade jag igår men visste inte vad det är för nåt , tråkigt tycker jag ju . Vet du vad det är?

Ser ni att det är en knopp? Det gjorde inte mannen. Kanske ser jag vad det är för jag var ju den som fotade

Tema Röd nr:247 (81 av 365 foton)

Någon gång i ett senare skede av mitt liv så ska jag lusläsa allt om blommor och bin . Då menar jag allt om olika namn på allt som faktiskt finns i vår härliga natur. Ett problem bara är att jag har en så lång lista på allt jag vill läsa och allt jag vill lära mer om. Var ska jag börja?

Idag var det en som sa att jag var duktig som går ut och går så mycket , och alldeles själv. Men jag tycker inte jag är duktig ,för mig har det alltid varit ett måste att ha en stund själv.

Men många kanske inte tar sig ut om det inte finns någon som puttar på. Har en vän som vill att jag puttar på henne så hon kommer ut  Jag har ett enorm behov att vara själv. Som nu så är det många hemma som pockar på min uppmärksamhet och av någon anledning så går de inte till mannen i huset utan tydligen ger jag bättre svar än han . Och då har jag det som ett andningshål att få vara ute alldeles själv.

Jag skulle kunna vara ute en hel dag (om tiden finns) och bara vara, alldeles allena. Kanske finns det de som tänker tvärtom. Att det skulle vara skönt att klara av tystnaden och bara njuta alldeles allena men som har svårt att vara ensamma.  Vad tror ni?

Idag var jag med dotter och hennes kompis Janina till Avesta badhus. Jag åkte för första gången tunneln. Jag har så många ggr velat prova men då jag har min Herr Panik med med mig i ryggsäcken så brukar det aldrig bli av att jag provar.

Idag så kände jag sån lust att prova och jag rådfrågade många om hur det var. Allra helst de mammor som åkte. Julia vet ju hur jag kan känna och jag sa att jag ville prova. Jag vill ju liksom bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Jag lever ju så just nu. Är det jag eller Herr Panik som ska bestämma?

Julia och Janina peppade mig. Jag fick lite adrenalinkänning högst uppe, benen skakade lite och pulsen börjde ticka snabbare men då jag har en dotter som vet det här och peppar mig.

Så med deras peppning och att dom var med mig däruppe så slängde jag mig ut i forsen. Tunneln går utanför badhuset. Det var skitroligt men det krävdes ett par ggr innan jag kände mig lugn. Julia sa att jag såg skitrolig ut då jag kom ner. Med  munnen gapandes och skrikande, benen i vädret plus att jag höll för näsan så såg jag nog rolig ut. Men jag klarade det och nu känner jag att jag kan klara de i Borlänge som är både brantare och snabbare.

Jag älskar att vara i vatten. Det är super för mig och min kropp. Det var en skön dag idag och nu är jag lite seg men glad då jag vann över rädslan idag och gjorde något jag velat göra länge.  Fotona är inte av bästa kvaliete då jag hade min lilla kamera och så var jag jättesnabb på att fota för det gillas inte att man fotar i badhus, kan jag förstå för många bilder hamnar ju på nätet och inte vill jag synas i baddräkt på vebben

Här är slutet på tunneln.

Tema Äventyr nr:360 (68 av 365 foton)

Här ser man början och slutet på tunneln, den går utanför huset i en slingrig bana

Jag låg i blöt den mesta av tiden men däremellan så fixade jag med skoljobb, förena nytta med nöje

Har inte motionerat sista dagarna som jag tänkt så jag fick för mig att ta stavarna och gå en timme..men så ångrade jag mig och vände. Styrde stegen mot systerdotter Ewe och lånade hennes hund Hugo. Jag har ju hund men handlar det om att jag ska motionera så går det för sakta att gå med Hjördis. Nu fick Hugo och jag en skön timmes promenad i rask takt. Tur det finns lånehundar då ens egen går i sakta mak..

Eget tema Lån (62 av 365 foton)

ifrån mitt liv just nu.

Det är ju väldigt lugnt och tyst här på bloggen och hemsidan från min sida just nu. Mycket beror det på att skolan tar så mycket tid och däremellan jobb och familj.

Men……….jag är snart tillbaka på heltid här på min sida. Det kommer att vara lite lugnare på skolfronten i tre veckor och då hoppas jag komma ikapp med 365 foton bl a.

Fotografera ja……hm. Det är knappt jag minns när jag fotade senast och jag saknar det. Jag har lite planer . Bland annat ska jag bygga om min hemsida.

Ett nytaget foto kan jag ju bjuda på och det är på vår Hjördis. Kom på att hon oftast ser likadan ut på alla foton jag tar

Skolan fungerar bra. Jag har nu avslutat kurserna omvårdnad, etik, utvecklinsstörning/funktionshinder, människan socialt o kulturellt och organisation/ledarskap.  I morgon startar rehabilitering/habilitering och så fortsätter kursen Social Omsorg. Jag kommer att vara klar till juni i år men tänker läsa Geriatrik på distans i höst.

Jag har sökt ett annat jobb, inte för att jag inte trivs på mitt jobb men jag vill först och främst ha heltid (min tjänst är bara på 75%) och så vill jag prova att  arbeta inom utvecklinsstörning igen eller om jag skulle få mer tid där jag är nu så kan jag tänka mig vara kvar.

Jag har fått många nya vänner iom att jag började skolan och två av dom har blivit riktigt nära vänner och dom kommer att finnas kvar i mitt liv även då skolan är slut och det är jag så glad för. Våra djur mår bra och då menar jag Hjördis och råttorna. Barna kämpar med skolan och har sina intressen. Ena sonen går ju andra året på gymnasium , andra sonen går i nian och så julia som går i trean. Har varit lugnt tycker jag kring barnen. Ingen skolk eller dylikt förutom att lilla sonen har tjuvrökt och det gillas inte Kan låta som ett litet bekymmer då   jag hört om andras vilda tonåringar men jag vill inte att de ska röka och kan jag bråka bort rökningen så gör jag det , så länge som möjligt:) Den äldsta klarade ut nian utan bekymmer och det gör även son nummer två så det känns helt ok. Julia är skoltrött säger hon men går ändå dit på glada ben

Vi har haft bilen avställd i vinter för att spara på pengarna och det har känts tungt att cykla i snö och drivis till skolan och jobb men det gick ju bra ändå. Nu är bilen igång igen och det känns bra då jag faktiskt är rätt så trött på att kämpa fram och tillbaka huller om buller då en massa ärenden ska göras.

Jag motionerar jättemycket just nu och har nog hittat min grej och det är arobic. Tänk att man ska bli 43 år innan man börjar tycka om att motionera . För mig handlar motionen mycket om att jag mår bra kroppsligt med motion men där motionen gör mest nytta är i min själ.

Jag är på väg att bli blond igen, är ju en blondin men vill ju helst av allt vara mörk. Men att hålla på att färga håret jämt är drygt så nu är jag halvblond, får se hur länge jag står ut.

Det var lite om mig och mitt liv just nu. Jag längtar till att få mer tid för min kamera  och så fort skolan är slut så blir det mer tid för det och för att bygga om sidan.

Jag hade såklart kameran med mig till badet igår men då det inte gillades av badvakterna att jag gick omkring och fotade så blev det inte så många. Jag kan förstå att det inte gillas, jag vill heller inte att bli fotad i badkläder Många tog kort med mobilkameran och mindre kameror men de syns ju inte lika bra som min stora Nikon. Här kommer iallafall lite foton så ni som inte varit där och kanske vill åka dit får se hur det ser ut. Ungarna tyckte det var kul och jag tycker väl att det var ok, saknade dock ett behagligt rum att relaxa i.

Den gula tunneln är den smalaste och brantaste. I den blå är det mörkt med enstaka färgade lampor som lyser.

Läsa resten? »

Det verkar inte hända så mycket på Hemside/Blogg fronten här hos mig.  Det är nog så att tiden och orken inte räcker till. Jag är ju med i 365 foton och där är jag efter lite nu men man kan ju lägga in flera foton på en gång så det är lungt. Jag ska byta utseende på min sida så det är också ett projekt som väntar.  men det jag helst av allt vill göra är ju att leka med min kamera, lära mig mer och framför allt fota massor.

Julia fyller 10 år på måndag så den här helgen måste jag baka lite…eller måste måste jag väl inte , går ju att köpa färdigt men jag bakar så sällan så nu vill jag ha lite hembakat och sen ska jag ta mig iväg till Västerås för att hitta lite presenter till henne. Och så är det ju marknad här i Sala, hade gärna sluppit gå ner på den men Julia vill ju såklart ner så jag får väl följa med henne, hon får ju inte gå själv än. Hela min helg är uppbokad till allt annat än foto.

Men allt har sin tid och nu är det annat som tar min tid än det jag helst vill göra. That´s life

En bild på min pappas stuga som är omgiven av snö