Lite nytt och lite lust igen ……..

Har bytt tema alldeles. Brukar ju bygga om det jag haft i alla år men nu tog jag ett helt nytt. Jag ska fixa lite med koderna så det blir som jag vill ha det, bl a byta ut de engelska fraserna mot svenska. Sen är det några sidor som det knasar med, vissa foton är för stora.  Färger ska också ändras plus att gallerierna inte fungerar. Det måste jag luska ut vad det beror på.

Kanske, fast bara kanske har lusten till sidan och foto kommit tillbaks……..får se hur det blir. Just nu har jag ju huvudet fullt av att boka dubbelgångar överallt så jag kan öppna upp mig på fler ställen.

Så var det det här med Olle. Det går jättebra och han är verkligen liten. Tyckte Hjördis var pytte men Olle är pyttepytt. Det är en go liten hund som verkar ha anpassat sig till oss och vi till honom. Det är fortfarande ovant att gå snabbt på promenaderna, den sakta lunken som Hjördis gick i sitter i …….

Ett nytaget foto på Olle bjuder jag på så här i slutet

Nytt år och nya tag

Har suttit och kikat igenom mina sidor. Oj vilken röra, på vissa sidor fattas det foton och jag jag känner lusten att börja pula lite igen med sidan.

Det senaste året har jag inte haft varken lust eller ork att pula med koder eller foton. Jag hoppas och tror att 2012 ska bli ett år då jag kan ägna mig mer åt det jag tycker om. Min mammas sjukdom har tagit så mycket tid och kraft och hon har funnits i ens tankar hela tiden.  Nu har hon äntligen fått ro och vi barn kan börja att samla krafter till oss själva och våra nära.

Jag har misskött mig själv. Både fysiskt och själsligt under det senaste året. Inte haft kraft att se till att må bra. Jag är glad att jag har lagt så mycket tid åt mamma, tid medans hon fanns med oss.

2012 kommer att bli ett år med att bygga upp mig själv även om jag vet att sorgen måste få sin tid. Jag ser även fram emot att börja jobba i polen även om jag kommer att sakna mina gamla kollegor men då stan är så liten så kommer jag nog se dom då och då.

Jag önskar alla ett gott nytt år .
gott nytt år

Fyrishov äventyrsbad

Så har vi då varit på den årliga badresan som vi gör med Julia då hon fyllt år. Som vanligt så bjöd hon med kompisen Janina. Jättebra bad men lite litet. Vi har ju varit till Borlänge och Avesta andra år och nu när vi även varit i Uppsala så tycker vi nog att Borlänge är bäst men det är lite långt att åka, där kan man simma ut i det fria trots att det är vinter. Fotade lite, fast bara lite med lilla kameran då det inte är uppskattat att man gör det i badhus, vilket jag kan förstå när bilderna oftast hamnar på nätet.

Så var vi då framme vid Badet.

Janina och Julia  , bägge älskar att bada

Detta var min utsikt i nästan fyra timmar , förutom de korta ggr jag låg i vattnet.

Mor och dotter

Man blir hungrig av att bada och vi tar alltid med oss då det oftast är jättedyrt att köpa. Hemma gjord pastasallad är super då man är på utflykt, jättegott

Vackert väder utanför. På sommaren öppnar de tydligen upp så man kan bada även ute.

Medikamenter

Jag är sjuk, jag har en nedre luftvägsinfektion och de som läst min loggFacebook kan inte ha undgått det då jag tjatar om det hela tiden. Idag hämtade jag ut slemlösande och sen fyra dagar äter jag pencillin. Det får mig att undra om hur det var förr? Då det inte fanns dessa preparat, hade jag varit dö då? Eller var det så att vissa hade tur och vissa otur och slumpen avgjorde vilka som klarade sig och inte. Enligt läkaren så kom jag i tid innan baskeluskerna dragit sig ner i lungorna och jag inväntar nu att mina medikamenter ska börja verka. Har det inte gett sig inom en vecka måste jag till doktorn igen och det vill jag inte. De 140 kr det kostar är mycket för mig just nu..så jag förlitar mig på att det nu ska vända, att de ska göra sitt jobb.

Kände för att plocka fram den dammiga kameran och föremålet för min lust blev såklart mina medikamenter som jag väntar på ….de tar en väldans tid på sig att verka.

Börjar bryta sig loss

Inte sett sonen i helgen då han varit borta…….men tror ni han saknat sin mor? Hem och slänga i sig lite macka och O´boy och sen vidare till flickvännen. Som det ska vara tycker jag. Jag finns här och det vet han. Han är snart 17 år och börjar bli självständig men men lilla gosse :) Än släpper jag inte taget helt, än har du regler att följa och en mamma som ibland lägger sig i

Min trotjänare har gått i graven idag

För nästan exakt 15 år sen köpte jag min Hulda begagnad för 2000 kr. Jag var ensam med pojkarna som då var 1 och 3 år gamla. Dyrt med bil så jag köpte denna cykel och en cykelkärra som pojkarna åkte i för de pengar jag fick för att skrota bilen :)

Den här cykeln har varit det bästa jag har haft. I ur och skur. I sol och snö. Året runt har den bärt mig och ofta fullt med kassar. Idag gav den upp. Ramen gick rakt av men som tur är så såg jag det innan det hände en olycka.

Nu åker cykeln på skroten men först ska lite delar plockas av för att bygga en annan cykel åt mig. Jag är väldigt beroende av cykeln, till mitt jobb, i mitt jobb, när jag handlar och var jag än ska. Jag har fått en annan ram som däck, hjul, styre bla kan sitta på.

Tänk att man kan tycka om en gammal ful cykel så :)

I den lilla vita ramen på fotot ser man hur det har gått av.

Funderar…

Känner en stor lust att skriva. Att skriva av mig det som tynger mitt hjärta och även det som glädjer mellan molnen. Har så många goa vänner på nätet och IRL som jag känner förtroende för att skriva av mig till.
Funderar på att skriva av mig men då använda lösenord då jag inte vill dela allt med alla.

Alla ni som jag har runt om i landet och som brukar läsa min blogg kommer jag att skicka lösenord till om det blir så. Och alla ni som läser, för jag vet att många läser, men som aldrig skriver en kommentar. Jag vet på ett ungefär vilka ni är :) .Skriv gärna en rad eller maila mig på ladyley@gmail.com så släpper jag in er om ni vill läsa om mina innersta tankar.

Jag har en skrivarlust. Inte en pratlust :) och så kan det vara skönt att få skriva av sig.

Herrar på besök

Idag var det åter en dag i badet. Tror det var fjärde dagen jag blötte min kropp uppe i Månsan.

Idag gjorde sig Herr Panik påmind. Hm………Han har lämnat mig ifred ett tag nu men så fort jag är svagare en dag rent psykiskt så gör han sig påmind. Den fule fan.

Stod i vattnet och tittade på Julia då yrseln slog till, andningen ökade takten och hjärtat började slå plus stickingarna i huden. Mina tankar kom blixtsnabbt. Hur tar jag mig upp ur vattnet om jag svimmar? Fort som attan fick jag en plan, presis som Sickan i Jönssonligan :)

”Stå still och ta ett djupt andetag. Släng dig om halsen på den som står dig närmast så du har någon som håller upp dig ifall du svimmar”

De här tänkte jag inom några sekunder innan jag kom ihåg vad jag lärt mig genom åren. Både av proffesionella och genom att jag läst sånt jag hittat själv.

”Andas och tänk efter. Fråga dig själv vad det är som händer och minns allt du lärt dig”

Och när jag började att andas sakta och fick lite andrum så fick jag Herr Panik att ge sig och Herr Ågren tog över. Herr Ågren ger mig inte panikattacker, han bara ger mig ångest i form av pirr i kroppen och det är lättare att hantera. Han kan jag tänka bort mycket lättare.

Efter en stund tog jag mig upp på land och ingen i min omgivning hade märkt nåt av den kamp jag förde med mig själv och det är jag så glad för, att det inte syns utanpå.

Japp……mina inre verktyg kan ta mig långt och kan hjälpa mig att göra saker jag vill göra. Önskar alla som lever med panikångest kan hantera det som jag kan och som jag fått lära mig. Men tyvärr så lever många i vårat avlånga land instängda av rädsla för attackerna. Kanske läser någon mitt inlägg och får lite tro på att man kan leva med panikångest. Det tar tid och det tar ork att komma så här långt som jag kommit men det går att hantera det.

Nu ska jag fixa klart för morgondagens utflykt till Furuvik. Ha det