Idag var det åter en dag i badet. Tror det var fjärde dagen jag blötte min kropp uppe i Månsan.

Idag gjorde sig Herr Panik pÃ¥mind. Hm………Han har lämnat mig ifred ett tag nu men sÃ¥ fort jag är svagare en dag rent psykiskt sÃ¥ gör han sig pÃ¥mind. Den fule fan.

Stod i vattnet och tittade på Julia då yrseln slog till, andningen ökade takten och hjärtat började slå plus stickingarna i huden. Mina tankar kom blixtsnabbt. Hur tar jag mig upp ur vattnet om jag svimmar? Fort som attan fick jag en plan, presis som Sickan i Jönssonligan

”StÃ¥ still och ta ett djupt andetag. Släng dig om halsen pÃ¥ den som stÃ¥r dig närmast sÃ¥ du har nÃ¥gon som hÃ¥ller upp dig ifall du svimmar”

De här tänkte jag inom några sekunder innan jag kom ihåg vad jag lärt mig genom åren. Både av proffesionella och genom att jag läst sånt jag hittat själv.

”Andas och tänk efter. FrÃ¥ga dig själv vad det är som händer och minns allt du lärt dig”

Och när jag började att andas sakta och fick lite andrum så fick jag Herr Panik att ge sig och Herr Ågren tog över. Herr Ågren ger mig inte panikattacker, han bara ger mig ångest i form av pirr i kroppen och det är lättare att hantera. Han kan jag tänka bort mycket lättare.

Efter en stund tog jag mig upp på land och ingen i min omgivning hade märkt nåt av den kamp jag förde med mig själv och det är jag så glad för, att det inte syns utanpå.

Japp……mina inre verktyg kan ta mig lÃ¥ngt och kan hjälpa mig att göra saker jag vill göra. Önskar alla som lever med panikÃ¥ngest kan hantera det som jag kan och som jag fÃ¥tt lära mig. Men tyvärr sÃ¥ lever mÃ¥nga i vÃ¥rat avlÃ¥nga land instängda av rädsla för attackerna. Kanske läser nÃ¥gon mitt inlägg och fÃ¥r lite tro pÃ¥ att man kan leva med panikÃ¥ngest. Det tar tid och det tar ork att komma sÃ¥ här lÃ¥ngt som jag kommit men det gÃ¥r att hantera det.

Nu ska jag fixa klart för morgondagens utflykt till Furuvik. Ha det

Idag känner jag en ledsen känsla i magen. Jag känner inte igen känslan riktigt. Visst har jag varit ledsen, visst har jag sörjt men denna känsa är något annat.

Jag har sett fram emot denna dag i många år, jag har längtat efter att mitt liv tar en annan riktning. Vad är det jag menar undrar säkert ni och det ska jag nu tala om.

Idag var jag upp till badet för första gången i år för att sola lite. Bad blev det inte pga det vi kvinnor får stå ut med ibland..annars hade jag doppat mig. Älskar ju det ju. I allafall så packade jag väskan men lite melon, bok, telefon och en liten peng för att Julia skulle få lunch. Julia hade redan cyklat upp före mig.
Väl där så lade jag mig tillrätta efter att jag letat rätt på Julia.
Hon var inte ett dugg intresserad av mig eller att hålla mig sällskap. Nopp. Hon och hennes kompisar hade annat för sig. Julia har ju fått gå upp till badet själv från och med i år. Hon har kunnat simma i flera år.
Helt plötsligt kände jag mig överflödig. Min Julia har blivit stor och så kom kom den knepiga känslan. Sorg över att inte ha några fler barn att gå upp till badet med
Men hallå!!!!!!!!!! Jag har ju längtat efter att kunna gå upp till badet och bara koppla av utan att behöva hålla koll på barn så det inte händer något men nu hade inte Julia tid för mig. Kompisar och lite koll på killar lockar mer.
Jag borde väl njuta nu antar jag men det är svårt då ens barn växer upp och man inte är behövd på samma vis. Jag ska ju finnas för dom men de måste ju även få skapa sig egna liv.
Jag är i allafall lite ledsen idag eller vad är det jag känner?
Här nedan ser ni min utsikt från där jag låg

Nu åkte min stora son till Västerås några dagar med tåg. Och min lilla son kommer hem med tåg från Jönköping. Mina barn börjar bli stora och jag får mer tid för annat. Känns tomt men jag antar det är en vana.

Igår fm kom min son hem med ont i magen och kräkningar. Då magsjukan härjar så trodde jag såklart att det var magsjukan, reagerade bara lite på att han inte mådde illa utan var tvungen att dricka vatten hela tiden för att kunna spy då magen krampade.

Jag åkte iväg vid 12,30 då jag skulle jobba mellan 13-22. Jobbarkvällen var lugn och då jag kom hem strax efter 22 så gick jag in till Robin för att kolla hur han mådde. Han var trött och hade ont i ena sidan. Kräkningarna hade fortsatt hela dagen. Men han var inte speciellt dålig utan hade fortfarande symptom för magsjukan.

När jag duschat så satte jag mig framför tv då Robin kommer ner för trappen , stapplandes. Nu är han kallsvettig och vill kräkas hela tiden. Han sätter sig i soffan men kan inte lägga sig ner för att det för för ont i ena sidan. Jag ringer 1177  för att prata med sjukvårdrådgivningen. De pratar lite med mig och sen med Robin som kräks samtidigt som han pratar i telefon. De skickar mig till SOS Alarm som skickar en ambulans då Robin inte klarar att ta sig in i en bil själv.

Ambulansen kommer och de tar hand om Robin på bästa sätt. Jag bestämmer mig för att åka efter så jag hinner plocka i lite grejer i en väska åt Robin.

När de åkt kom rädslan, de hade ju talat om att det nog var blintarmen men de var inte säkra. Nu blev jag rädd, sprang barfota ut till en granne för att låna bil (min är trasig..igen) . Fick låna min kompis Anettes bil. Snabbt in , plockar ihop lite grejer åt Robin och sen ut i bilen. Det är mörkt och regnet öser ner. Jag förstår mig inte på bilen så jag får åka med halvljus hela vägen in till Västerås där jag stannar och tankar då jag inte vet hur mycket bensin det är i bilen.

När jag stÃ¥r där grÃ¥tandes sÃ¥ kommer jag pÃ¥ att mitt betalkort är hemma. Panik igen…tänk om jag fÃ¥r soppatorsk? Men som tur är sÃ¥ har jag ett annat kort i plÃ¥nboken, ett kort som jag använder dÃ¥ jag delar upp betalningen pÃ¥ mina linser och det fungerar att tanka med det.

När jag kommer till akuten sÃ¥ hittar jag Robin i ett rum. Det är fullt med fulla och skadade studenter överallt inne pÃ¥ akuten. De härjar och stör. Hm…Det blir en lÃ¥ng väntan med provtagningar osv. Vi fÃ¥r komma upp pÃ¥ barnavdelning vid 5 pÃ¥ natten. Vi hamnar i ett observationsrum där det redan ligger en pojke som ocksÃ¥ har ont i magen. Jag fÃ¥r en kudde och filt och försöker slumra brevid Robin som ligger med dropp.

Dagen blir lång. Kl 13,30 kommer så äntligen Robin in för operation. Eftersom han inte är 18 år (han är 18 om 3 veckor) så får jag vara med då de söver honom. Han var inte orolig men det var jag. Sen blir det en väntan på 3 timmar för mig innan jag får träffa en nyvaken Robin. Det var blintarmen, den var infekterad och ful. Han har haft känningar av den förr så nu är det skönt att den är borta.

Uppe på avdelningen så får han eget rum med en stor plattTV på väggen. Lite att äta och han mår redan lite bättre. De har gått in med en kamera i navlen och under den gjort två stycken titthål. Jag åkte hem igår kväll då jag inte sovit något och kände att jag måste hem och byta kläder mm. Jag pratade med Robin igår innan jag somnade runt 22.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka och hämta hem min son. Jag kommer aldrig att glömma skräcken jag kände då jag åkte in i mörker och regn in till akuten i västerås, kände mig så ensam och orolig,  men är så tacksam att det bara var blindtarmen och att han kommer att bli bra igen. Jättetacksam mot min kompis Anette som lånade ut sin bil och som fanns där till tröst.

Mina barn är mitt allt, mina hjärtebarn. De är det bästa jag har och det finns inget värre för en förälder tror jag än när de blir sjuka och man känner sig maktlös.

Nu är jag färdigutbildad undersköterska med inriktining funktionshinder/utvecklingsstörning. Det känns skönt att jag nu har behörighet att jobba som undersköterska även fast jag har en fast tjänst redan som vårdbiträde.

Jag har lärt mig mycket under det här året. Jag validerade vissa ämnen och slapp då gå tre terminer, visst är det bra med tanke på att jag har levt på lån från csn men samtidigt så känner jag att jag fick lov att jobba snabbare och kunde då inte lägga ner mer tid på vart och ett av ämnena. Det har varit lite kämpigt också pga av att jag har jobbat mina helger på mitt schema trots heltidsstudier, men det har ju funkat ändå. Men nu är jag som sagt klar.

Men i höst ska jag läsa Geiratrik på distans på Hermods. Samtidigt ska jag jobba så jag inte behöver låna mer än jag redan gjort, det ska ju betalas tillbaxs också.

Jag har i allafall fått mer tid nu av chefen, jag kommer att jobba i en annan grupp plus några turer ifrån min gamla rad så jag kommer upp i ca 89 %, vilket är bättre än 75% . Det blir även en extra helg i månaden så lite mer inkomst hoppas jag ju få nu i månaden än när jag jobbade 75 %.

Även fast vi har två inkomster så har vi svårt att klara oss ekonomiskt så helst vill jag ha heltid men det finns tyvärr nästan inga såna tjänster.

Nu väntar det jobb hela sommaren då jag ingen semester har , men vad gör väl det i det stora hela jag är glad jag har jobb.

Sitter på jobbet och inväntar att rasten ska ta slut. Jag började kl 13 idag och slutar kl 22. Regnet det vräker ner och det är såna här gånger man kan önska att man jobbade inomhus på något slags boende , istället för i hemtjänsten där man traskar eller cyklar mellan brukarna.

Kolla nycklar och schema, på med jackan och hugga tag  i paraplyet.  Ta sig till den första. Fram med nyckeln och ring på dörren. Av med jackan, på med tossor över de blöta skorna. När besöket närmar sig sitt slut. Av med tossor och på med jackan.

På vår,höst och sommaren är det helt underbart att jobba inom hemtjänsten. Man slipper böket med alla kläder. Det är nog därför man står ut med vinterns alla av och påklädningar.

Nu är min rast slut och jag ska börja jobba. Kvällen går så fort. Vips så är klockan 22 och det är dags att gå hem, men innan dess har jag ett antal besök.

Känner mig arg. Arg på allt och alla. Det bubblar av ilska inom mig och snart pyser den ut genom öronen. Jag svär och gormar inom mig. Irriterar mig på allt. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Arg, jättearg och jätteförbannad. På något. På någon. På allt. Ilskan får mig att bita ihop tänderna. Ilskan får mig att bli tyst och sur. Arg så in i bomben. På något. Men på vad???????????

Jag känner mig så förbannad och så arg  men vet inte på vad eller på vem. Visste jag vad jag var arg på så vore det lättare att göra något åt ilskan. Men jag vet inte varför. Otäck känsla

Denna känsla som man känner då man känner att man inte har någon makt att förändra något till det bättre.

Jag känner sådan maktlöshet just nu .  Hur jag än  vänder och vrider på saken så känner jag bara maktlöshet, vet inte hur jag ska bära mig åt.

Jag har fått för mig att jag kan förflytta berg då det gäller min familj. Gäller det något med barnen så har jag alltid känt att jag kan leda de rätt om de är på villovägar men nu står jag där och kan bara se på. Förbenade maktlöshet, varför finns du?

Att stå brevid och inte kunna göra något, inte påverka vare sig med tårar, skäll, straff eller kärlek gör att jag känner mig så liten. Att vara förälder är ett livslångt åtagande och helt ärligt så tar det ibland all min lediga tid i tankarna.

Jag vill skydda mina barn från allt och alla som kan göra de ont men kanske är det så att de måste gå på sina egna nitar, lära sig av misstagen och  lära sig för livet.

Känner mig så maktlös och jag hatar den känslan.

Ibland blir jag arg på mig själv då jag är ute och fotar. Jag ser fåglar, buskar, bär, träd och en massa annat ute i vår natur men jag kan ju för sjuttsingen inga namn på nåt. Den här knoppen fotade jag igår men visste inte vad det är för nåt , tråkigt tycker jag ju . Vet du vad det är?

Ser ni att det är en knopp? Det gjorde inte mannen. Kanske ser jag vad det är för jag var ju den som fotade

Tema Röd nr:247 (81 av 365 foton)

Någon gång i ett senare skede av mitt liv så ska jag lusläsa allt om blommor och bin . Då menar jag allt om olika namn på allt som faktiskt finns i vår härliga natur. Ett problem bara är att jag har en så lång lista på allt jag vill läsa och allt jag vill lära mer om. Var ska jag börja?

Idag var det en som sa att jag var duktig som går ut och går så mycket , och alldeles själv. Men jag tycker inte jag är duktig ,för mig har det alltid varit ett måste att ha en stund själv.

Men många kanske inte tar sig ut om det inte finns någon som puttar på. Har en vän som vill att jag puttar på henne så hon kommer ut  Jag har ett enorm behov att vara själv. Som nu så är det många hemma som pockar på min uppmärksamhet och av någon anledning så går de inte till mannen i huset utan tydligen ger jag bättre svar än han . Och då har jag det som ett andningshål att få vara ute alldeles själv.

Jag skulle kunna vara ute en hel dag (om tiden finns) och bara vara, alldeles allena. Kanske finns det de som tänker tvärtom. Att det skulle vara skönt att klara av tystnaden och bara njuta alldeles allena men som har svårt att vara ensamma.  Vad tror ni?

Idag var jag med dotter och hennes kompis Janina till Avesta badhus. Jag åkte för första gången tunneln. Jag har så många ggr velat prova men då jag har min Herr Panik med med mig i ryggsäcken så brukar det aldrig bli av att jag provar.

Idag så kände jag sån lust att prova och jag rådfrågade många om hur det var. Allra helst de mammor som åkte. Julia vet ju hur jag kan känna och jag sa att jag ville prova. Jag vill ju liksom bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Jag lever ju så just nu. Är det jag eller Herr Panik som ska bestämma?

Julia och Janina peppade mig. Jag fick lite adrenalinkänning högst uppe, benen skakade lite och pulsen börjde ticka snabbare men då jag har en dotter som vet det här och peppar mig.

Så med deras peppning och att dom var med mig däruppe så slängde jag mig ut i forsen. Tunneln går utanför badhuset. Det var skitroligt men det krävdes ett par ggr innan jag kände mig lugn. Julia sa att jag såg skitrolig ut då jag kom ner. Med  munnen gapandes och skrikande, benen i vädret plus att jag höll för näsan så såg jag nog rolig ut. Men jag klarade det och nu känner jag att jag kan klara de i Borlänge som är både brantare och snabbare.

Jag älskar att vara i vatten. Det är super för mig och min kropp. Det var en skön dag idag och nu är jag lite seg men glad då jag vann över rädslan idag och gjorde något jag velat göra länge.  Fotona är inte av bästa kvaliete då jag hade min lilla kamera och så var jag jättesnabb på att fota för det gillas inte att man fotar i badhus, kan jag förstå för många bilder hamnar ju på nätet och inte vill jag synas i baddräkt på vebben

Här är slutet på tunneln.

Tema Äventyr nr:360 (68 av 365 foton)

Här ser man början och slutet på tunneln, den går utanför huset i en slingrig bana

Jag låg i blöt den mesta av tiden men däremellan så fixade jag med skoljobb, förena nytta med nöje

Har inte motionerat sista dagarna som jag tänkt så jag fick för mig att ta stavarna och gå en timme..men så ångrade jag mig och vände. Styrde stegen mot systerdotter Ewe och lånade hennes hund Hugo. Jag har ju hund men handlar det om att jag ska motionera så går det för sakta att gå med Hjördis. Nu fick Hugo och jag en skön timmes promenad i rask takt. Tur det finns lånehundar då ens egen går i sakta mak..

Eget tema LÃ¥n (62 av 365 foton)

ifrån mitt liv just nu.

Det är ju väldigt lugnt och tyst här på bloggen och hemsidan från min sida just nu. Mycket beror det på att skolan tar så mycket tid och däremellan jobb och familj.

Men……….jag är snart tillbaka pÃ¥ heltid här pÃ¥ min sida. Det kommer att vara lite lugnare pÃ¥ skolfronten i tre veckor och dÃ¥ hoppas jag komma ikapp med 365 foton bl a.

Fotografera ja……hm. Det är knappt jag minns när jag fotade senast och jag saknar det. Jag har lite planer . Bland annat ska jag bygga om min hemsida.

Ett nytaget foto kan jag ju bjuda på och det är på vår Hjördis. Kom på att hon oftast ser likadan ut på alla foton jag tar

Skolan fungerar bra. Jag har nu avslutat kurserna omvårdnad, etik, utvecklinsstörning/funktionshinder, människan socialt o kulturellt och organisation/ledarskap.  I morgon startar rehabilitering/habilitering och så fortsätter kursen Social Omsorg. Jag kommer att vara klar till juni i år men tänker läsa Geriatrik på distans i höst.

Jag har sökt ett annat jobb, inte för att jag inte trivs på mitt jobb men jag vill först och främst ha heltid (min tjänst är bara på 75%) och så vill jag prova att  arbeta inom utvecklinsstörning igen eller om jag skulle få mer tid där jag är nu så kan jag tänka mig vara kvar.

Jag har fått många nya vänner iom att jag började skolan och två av dom har blivit riktigt nära vänner och dom kommer att finnas kvar i mitt liv även då skolan är slut och det är jag så glad för. Våra djur mår bra och då menar jag Hjördis och råttorna. Barna kämpar med skolan och har sina intressen. Ena sonen går ju andra året på gymnasium , andra sonen går i nian och så julia som går i trean. Har varit lugnt tycker jag kring barnen. Ingen skolk eller dylikt förutom att lilla sonen har tjuvrökt och det gillas inte Kan låta som ett litet bekymmer då   jag hört om andras vilda tonåringar men jag vill inte att de ska röka och kan jag bråka bort rökningen så gör jag det , så länge som möjligt:) Den äldsta klarade ut nian utan bekymmer och det gör även son nummer två så det känns helt ok. Julia är skoltrött säger hon men går ändå dit på glada ben

Vi har haft bilen avställd i vinter för att spara på pengarna och det har känts tungt att cykla i snö och drivis till skolan och jobb men det gick ju bra ändå. Nu är bilen igång igen och det känns bra då jag faktiskt är rätt så trött på att kämpa fram och tillbaka huller om buller då en massa ärenden ska göras.

Jag motionerar jättemycket just nu och har nog hittat min grej och det är arobic. Tänk att man ska bli 43 år innan man börjar tycka om att motionera . För mig handlar motionen mycket om att jag mår bra kroppsligt med motion men där motionen gör mest nytta är i min själ.

Jag är på väg att bli blond igen, är ju en blondin men vill ju helst av allt vara mörk. Men att hålla på att färga håret jämt är drygt så nu är jag halvblond, får se hur länge jag står ut.

Det var lite om mig och mitt liv just nu. Jag längtar till att få mer tid för min kamera  och så fort skolan är slut så blir det mer tid för det och för att bygga om sidan.

Jag hade såklart kameran med mig till badet igår men då det inte gillades av badvakterna att jag gick omkring och fotade så blev det inte så många. Jag kan förstå att det inte gillas, jag vill heller inte att bli fotad i badkläder Många tog kort med mobilkameran och mindre kameror men de syns ju inte lika bra som min stora Nikon. Här kommer iallafall lite foton så ni som inte varit där och kanske vill åka dit får se hur det ser ut. Ungarna tyckte det var kul och jag tycker väl att det var ok, saknade dock ett behagligt rum att relaxa i.

Den gula tunneln är den smalaste och brantaste. I den blå är det mörkt med enstaka färgade lampor som lyser.

Läsa resten? »

Det verkar inte hända så mycket på Hemside/Blogg fronten här hos mig.  Det är nog så att tiden och orken inte räcker till. Jag är ju med i 365 foton och där är jag efter lite nu men man kan ju lägga in flera foton på en gång så det är lungt. Jag ska byta utseende på min sida så det är också ett projekt som väntar.  men det jag helst av allt vill göra är ju att leka med min kamera, lära mig mer och framför allt fota massor.

Julia fyller 10 Ã¥r pÃ¥ mÃ¥ndag sÃ¥ den här helgen mÃ¥ste jag baka lite…eller mÃ¥ste mÃ¥ste jag väl inte , gÃ¥r ju att köpa färdigt men jag bakar sÃ¥ sällan sÃ¥ nu vill jag ha lite hembakat och sen ska jag ta mig iväg till VästerÃ¥s för att hitta lite presenter till henne. Och sÃ¥ är det ju marknad här i Sala, hade gärna sluppit gÃ¥ ner pÃ¥ den men Julia vill ju sÃ¥klart ner sÃ¥ jag fÃ¥r väl följa med henne, hon fÃ¥r ju inte gÃ¥ själv än. Hela min helg är uppbokad till allt annat än foto.

Men allt har sin tid och nu är det annat som tar min tid än det jag helst vill göra. That´s life

En bild på min pappas stuga som är omgiven av snö

Lite foton från dagen vid min pappas stuga, då vi var där och forslade bort snö. Den här smideshjorten gjorde jag då jag gick verkstadskurs. Minns att jag tyckte det var kul att skära i plåt men samtidigt lite otäckt då det sprutade små eldflugor då man skar.

Tema Smide nr:263 (51 av 365 foton)

 Läsa resten? »

Idag var det sista dagen på praktiken den här veckan och allt känns jättebra. Så trevlig gäng som jobbar där, de gör så man känner sig välkommen.

Idag så har vi varit på besök på andra dagliga verksamheter så jag ska få se hur det fungerar på andra ställen.  Vi var på besök hos Skapargruppen och Mediagruppen. Jag blir glad att se att det finns sådan bra verksamhet för de som har funktionshinder eller handikapp av något slag. Jag är positivt överraskad, jag visste att det fanns men inte hur mycket eller vilken slags dagverksamhet.

På eftermiddagen tog vi en promenad till ambulansen här i Sala som hade öppet hus. De har fått alldeles nytt . Det var så fint och nytt allting. Det jag blev förvånad över var hur trångt det är i en ambulans. Tänk så duktiga de är, våra ambulanssjukvårdare.

Nu är jag ledig lör och sön. Egentligen skulle jag jobbat på mitt vanliga jobb men jag måste göra lite skolarbete i helgen och på måndag ska jag vara på min praktik igen. Så jag tog semester på lördag och söndag vilket känns ganska skönt.