Category Archives: Allvar

Sorg..eller vad?

  By ladyley | tisdag, 22 juni 2010 - 14:57 | Allvar, Jag, Våra barn
3 Comments

Idag känner jag en ledsen känsla i magen. Jag känner inte igen känslan riktigt. Visst har jag varit ledsen, visst har jag sörjt men denna känsa är något annat.

Jag har sett fram emot denna dag i många år, jag har längtat efter att mitt liv tar en annan riktning. Vad är det jag menar undrar säkert ni :) och det ska jag nu tala om.

Idag var jag upp till badet för första gången i år för att sola lite. Bad blev det inte pga det vi kvinnor får stå ut med ibland..annars hade jag doppat mig. Älskar ju det ju. I allafall så packade jag väskan men lite melon, bok, telefon och en liten peng för att Julia skulle få lunch. Julia hade redan cyklat upp före mig.
Väl där så lade jag mig tillrätta efter att jag letat rätt på Julia.
Hon var inte ett dugg intresserad av mig eller att hålla mig sällskap. Nopp. Hon och hennes kompisar hade annat för sig. Julia har ju fått gå upp till badet själv från och med i år. Hon har kunnat simma i flera år.
Helt plötsligt kände jag mig överflödig. Min Julia har blivit stor och så kom kom den knepiga känslan. Sorg över att inte ha några fler barn att gå upp till badet med :(
Men hallå!!!!!!!!!! Jag har ju längtat efter att kunna gå upp till badet och bara koppla av utan att behöva hålla koll på barn så det inte händer något men nu hade inte Julia tid för mig. Kompisar och lite koll på killar lockar mer.
Jag borde väl njuta nu antar jag men det är svårt då ens barn växer upp och man inte är behövd på samma vis. Jag ska ju finnas för dom men de måste ju även få skapa sig egna liv.
Jag är i allafall lite ledsen idag eller vad är det jag känner?
Här nedan ser ni min utsikt från där jag låg :)

Nu åkte min stora son till Västerås några dagar med tåg. Och min lilla son kommer hem med tåg från Jönköping. Mina barn börjar bli stora och jag får mer tid för annat. Känns tomt men jag antar det är en vana.

Suck..så har det hänt igen

  By ladyley | söndag, 20 juni 2010 - 21:03 | Allvar, Mitt inre
2 Comments

Idag hade jag tänkt göra så mycket då jag kom hem efter jobb. Det började bra. Peter och Marie stannade förbi här på en kopp kaffe och då kunde jag hålla mig vaken. Efter lite fix vid datorn så kände jag att det var på gång. Det var så lungt hemma och jag hade ett par timmar innan jag skulle på Stepup/Styrka. Jag såg fram emot att få röra på mig lite.

Kände hur det kom smygande, såg blickarna från sonen Robin som satt mitt emot mig i soffan och såg på TV. Nu är du på gång sa Robin………..Nä då sa jag, jag ska bara kika lite på Tv med dig. Jag frös och drog filten över mig och vips så sov jag.

Fasiken också. Jag skulle ju inte somna, jag skulle ju på gympa. Hörde hur Robin sa åt mig att vakna, hörde hur Jocke sa åt mig. Jag hade ju en tid att passa,  men det var ju länge till det tänkte jag i drömmarnas värld.

Sov gott i 2 timmar, vaknade till strax efter halv sju. Varför??? Antagligen för att jag knappt sovit i två dygn.

Varför somnar jag så här mitt på dagen? Jag har ju ett helvete att sova på nätterna och försöker nu komma in i en rytm som ska fungera med mitt jobb. Jag börjar ju oftast kl 7 och behöver nattsömn men då jag sover så dåligt på nätterna så blir jag så trött på dagarna och så slutar det med att jag somnar som en klubbad säl då jag kommer hem.

Jag har aktat mig för att sätta mig i soffan, jag har försökt hitta på saker när jag slutar jobba och jag har ansträngt mig och verkligen pratat med mig själv om det här. Håll dig vaken Leila, du måste sova i natt för att orka jobba i morgon…men nej då. Återigen har jag somnat och vet att inatt blir jag vaken och klockan 7 ska jag vara på jobbet i morgon.

Det är svårt att vara en nattuggla och ha arbetstid på dagtid. Nu har jag pratat med min familj. De måste valla mig då jag blir som en zoombi för jag behöver min nattsömn. Ryck i mig, slit i mig, skrik åt mig, häll vatten på mig och ge er inte förrän jag står på benen :)

Nog om det. Nu är det som det är. Blir en vaken natt, en trött dag i morgon och förhoppningsvis håller jag mig vaken i morgon kväll och somnar tidigt. Jag har blivit erbjuden nattmedicin av min fru doktor i många år för att komma in i rätt rytm, det tar ju veckor för mig att komma in i det men jag blir bara seg så det är inte nåt alternativ för mig. Jag har ju min ljudbok :) Min räddare i natten.

Ge mig inga råd att lägga mig i tid, att göra det och det. Har fått så många råd i mitt liv angående min sömn och provat allt men än har inget fungerat för att komma in i rätt rytm. Kanske är det så att det finns vissa av oss som har en annan dygnsklockan än andra.

Väsby Kungsgård sommaren 2010

Orosfärd

  By ladyley | söndag, 13 juni 2010 - 06:03 | Allvar, Jag, Våra barn
7 Comments

Igår fm kom min son hem med ont i magen och kräkningar. Då magsjukan härjar så trodde jag såklart att det var magsjukan, reagerade bara lite på att han inte mådde illa utan var tvungen att dricka vatten hela tiden för att kunna spy då magen krampade.

Jag åkte iväg vid 12,30 då jag skulle jobba mellan 13-22. Jobbarkvällen var lugn och då jag kom hem strax efter 22 så gick jag in till Robin för att kolla hur han mådde. Han var trött och hade ont i ena sidan. Kräkningarna hade fortsatt hela dagen. Men han var inte speciellt dålig utan hade fortfarande symptom för magsjukan.

När jag duschat så satte jag mig framför tv då Robin kommer ner för trappen , stapplandes. Nu är han kallsvettig och vill kräkas hela tiden. Han sätter sig i soffan men kan inte lägga sig ner för att det för för ont i ena sidan. Jag ringer 1177  för att prata med sjukvårdrådgivningen. De pratar lite med mig och sen med Robin som kräks samtidigt som han pratar i telefon. De skickar mig till SOS Alarm som skickar en ambulans då Robin inte klarar att ta sig in i en bil själv.

Ambulansen kommer och de tar hand om Robin på bästa sätt. Jag bestämmer mig för att åka efter så jag hinner plocka i lite grejer i en väska åt Robin.

När de åkt kom rädslan, de hade ju talat om att det nog var blintarmen men de var inte säkra. Nu blev jag rädd, sprang barfota ut till en granne för att låna bil (min är trasig..igen) . Fick låna min kompis Anettes bil. Snabbt in , plockar ihop lite grejer åt Robin och sen ut i bilen. Det är mörkt och regnet öser ner. Jag förstår mig inte på bilen så jag får åka med halvljus hela vägen in till Västerås där jag stannar och tankar då jag inte vet hur mycket bensin det är i bilen.

När jag står där gråtandes så kommer jag på att mitt betalkort är hemma. Panik igen…tänk om jag får soppatorsk? Men som tur är så har jag ett annat kort i plånboken, ett kort som jag använder då jag delar upp betalningen på mina linser och det fungerar att tanka med det.

När jag kommer till akuten så hittar jag Robin i ett rum. Det är fullt med fulla och skadade studenter överallt inne på akuten. De härjar och stör. Hm…Det blir en lång väntan med provtagningar osv. Vi får komma upp på barnavdelning vid 5 på natten. Vi hamnar i ett observationsrum där det redan ligger en pojke som också har ont i magen. Jag får en kudde och filt och försöker slumra brevid Robin som ligger med dropp.

Dagen blir lång. Kl 13,30 kommer så äntligen Robin in för operation. Eftersom han inte är 18 år (han är 18 om 3 veckor) så får jag vara med då de söver honom. Han var inte orolig men det var jag. Sen blir det en väntan på 3 timmar för mig innan jag får träffa en nyvaken Robin. Det var blintarmen, den var infekterad och ful. Han har haft känningar av den förr så nu är det skönt att den är borta.

Uppe på avdelningen så får han eget rum med en stor plattTV på väggen. Lite att äta och han mår redan lite bättre. De har gått in med en kamera i navlen och under den gjort två stycken titthål. Jag åkte hem igår kväll då jag inte sovit något och kände att jag måste hem och byta kläder mm. Jag pratade med Robin igår innan jag somnade runt 22.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka och hämta hem min son. Jag kommer aldrig att glömma skräcken jag kände då jag åkte in i mörker och regn in till akuten i västerås, kände mig så ensam och orolig,  men är så tacksam att det bara var blindtarmen och att han kommer att bli bra igen. Jättetacksam mot min kompis Anette som lånade ut sin bil och som fanns där till tröst.

Mina barn är mitt allt, mina hjärtebarn. De är det bästa jag har och det finns inget värre för en förälder tror jag än när de blir sjuka och man känner sig maktlös.

Sorg och saknad

  By ladyley | torsdag, 21 januari 2010 - 19:20 | Allvar, Foto, Hjördis
5 Comments

Jag har nyss pratat i telefon med min mamma. Hon har idag varit tvungen att ta bort sin älskade hund Morris. Han blev 11 år. Han blev sjuk för någon dag sen och enligt veterinären så fanns det inte så mycket att göra.

Så klart så känner min mamma både sorg och saknad och att hjärtat ska brista. Jag kan känna hur jag kände det då jag och min man beslutade oss att ta bort våran Nisse för ett år sen. Han hade varit sjuk under en längre tid och blev inte bättre , då tog vi det beslutet att han skulle få somna in. Vi ville inte plåga honom med fler veterinärbesök och vi ville inte att han skulle plågas mer av det som besvärade honom.

Varje gång jag har mist en hund så tänker jag….aldrig mer. Det är för jobbigt då de blir sjuka och man kanske måste ta beslut att låta de somna in.

Idag har vi ju Hjördis. Hon kom till oss för ett år sedan och med henne så känns det lite annorlunda. Hon var ju redan 7 år då hon kom hit och har lite problem med ögon och öron. Man är lite mer beredd på att hon kan bli sjuk då hon redan är så pass gammal som hon är. Men såklart så hoppas jag på många år till med denna lilla tuffa dam :) Men efter henne så blir det ingen mer hund…………kanske

Det skriva ordet…

  By ladyley | måndag, 14 september 2009 - 19:30 | Allmänt, Allvar, Data, Jag, Min vardag
3 Comments

Så svårt att få ner vad man menar med det man skriver.

Jag läser mitt inlägg ”Hur hinner du” då jag fått gensvar på det. Både de som vet vad jag menar och de som inte förstått riktigt vad jag menat. Jag läste då inlägget och märkte att det kan tolkas på olika sätt.

Det är så svårt att få ner vad man tänker, känner, menar och vill förmedla genom att bara skriva. När man pratar med varandra så ser man ju mimiken i ansiktet, kan rätta om man misstolkas och bli rättad om man fattat fel.

Att skriva så det blir rätt är svårt om det gäller vad man tänker och tycker. Vet inte om det är nåt man kan lära sig men det antar jag. Jag är en sån där person (har märkt det i skolan nu) som kan skriva massor men det blir liksom om samma sak hela tiden, det upprepar sig. Något min ena lärare fått mig att inse , så här ska det tränas på det då vi har så många uppgifter att lämna in.

Jag hade kunnat förkorta mitt inlägg ”Hur hinner du” till att bara innehålla dessa rader ” Många hakar upp sig på hur jag hinner sitta vid datorn så mycket och hakar upp sig på att det inte är bra att sitta så mycket, men hade jag tittat på Tv varje kväll så hade det varit ok? Vad är skillnaden? Eftersom jag inte ser på Tv så har jag den tiden som annars hade gått åt där. Det handlar om var man vill lägga sin tid och det är allas egna val” .

De här orden är ungefär vad jag menade med inlägget ”Hur hinner du?” . Istället så skrev jag ner en massa, egentligen onödigt då jag bara ville säga det som jag skrev här. Knäppt va?  När jag skrev det inlägget så var jag irriterad på att många hakar upp sig på mitt datorsittande och gnäller att de också vill sitta så mycket men inte hinner och som inte tänker längre än näsan räcker :) Alla har samma antal timmar. Sen har vi olika mycket måsten omkring oss såklart och jag har stor familj, jag pluggar heltid just nu och jobbar helger och ändå hinner jag? För att jag prioriterar min dator, mitt mående (gympa plus de timmar jag behöver ha utan sällskap ) och min familj just nu, plus  skola och jobb.  Allt annat kommer som en bonus om jag hinner med det och det är oftast de få men goda vänner jag har. Sen tror jag allt har med intresse att göra. Är man intresserad av något så finns oftast tiden.

Nu sätter jag punkt annar skrivar jag massor igen………Har jag tydligen gjort :) och så bara upprepar det jag redan skrivit. I allafall så är det svårt att förmedla i ord vad man menar i skrivna ord………Kan man googla om det…..hur man lär sig att göra sig förstådd i korta meningar?

Undrar om jag fick ner det i ord, det jag menar. Hm………..

Bjuder här på en bild från mina svärföräldrars ställe i Venjan.

Hur hinner du …………..?

  By ladyley | torsdag, 03 september 2009 - 18:12 | Allmänt, Allvar, Jag, Mitt inre
3 Comments

Så här ligger det till alla ni som undrar :) ifall ni vill ta del av hur jag hinner sitta den tid jag sitter :)   . Jag ser aldrig på tv förutom att jag sitter och zappar sista halvtimmen innan läggdax. Tv är då dj…..tråkigt tycker alltså jag, (man får tycka vad man vill) förutom Discoverykanalen. Mitt intresse är i datorn så jag sitter vid den.  Förr satt jag vid tv redan vid kl 20 , då jag följde serier och annat men idag blir jag så rastlös och jag är inte intresserad heller. Då jag påpekar åt vissa att ”strunta i tv, onödigt spring i affärer…..” listan kan göras lång, om du vill hinna blogga, lära dig xhtml eller photoshop och du inte känner att du hinner. Något kanske måste offras för dygnet är bara 24 timmar eller så får man planera i detalj sin dag och så är det för alla. Ingen har mer eller mindre timmar.  Då jag påpekar detta så får jag ofta som svar……men jag ser aldrig på tv, jag gör aldrig det eller det men….jag hinner i allafall inte sitta vid datorn.Det är den stora tidstjuven som tar våran tid.  Tio minuter i soffan framför tvn, en halvtimme i telefonen, lite fika här och där.

(Läs mer…)