IgÄr fm kom min son hem med ont i magen och krÀkningar. DÄ magsjukan hÀrjar sÄ trodde jag sÄklart att det var magsjukan, reagerade bara lite pÄ att han inte mÄdde illa utan var tvungen att dricka vatten hela tiden för att kunna spy dÄ magen krampade.
Jag Äkte ivÀg vid 12,30 dÄ jag skulle jobba mellan 13-22. JobbarkvÀllen var lugn och dÄ jag kom hem strax efter 22 sÄ gick jag in till Robin för att kolla hur han mÄdde. Han var trött och hade ont i ena sidan. KrÀkningarna hade fortsatt hela dagen. Men han var inte speciellt dÄlig utan hade fortfarande symptom för magsjukan.
NÀr jag duschat sÄ satte jag mig framför tv dÄ Robin kommer ner för trappen , stapplandes. Nu Àr han kallsvettig och vill krÀkas hela tiden. Han sÀtter sig i soffan men kan inte lÀgga sig ner för att det för för ont i ena sidan. Jag ringer 1177  för att prata med sjukvÄrdrÄdgivningen. De pratar lite med mig och sen med Robin som krÀks samtidigt som han pratar i telefon. De skickar mig till SOS Alarm som skickar en ambulans dÄ Robin inte klarar att ta sig in i en bil sjÀlv.
Ambulansen kommer och de tar hand om Robin pÄ bÀsta sÀtt. Jag bestÀmmer mig för att Äka efter sÄ jag hinner plocka i lite grejer i en vÀska Ät Robin.
NÀr de Äkt kom rÀdslan, de hade ju talat om att det nog var blintarmen men de var inte sÀkra. Nu blev jag rÀdd, sprang barfota ut till en granne för att lÄna bil (min Àr trasig..igen) . Fick lÄna min kompis Anettes bil. Snabbt in , plockar ihop lite grejer Ät Robin och sen ut i bilen. Det Àr mörkt och regnet öser ner. Jag förstÄr mig inte pÄ bilen sÄ jag fÄr Äka med halvljus hela vÀgen in till VÀsterÄs dÀr jag stannar och tankar dÄ jag inte vet hur mycket bensin det Àr i bilen.
NĂ€r jag stĂ„r dĂ€r grĂ„tandes sĂ„ kommer jag pĂ„ att mitt betalkort Ă€r hemma. Panik igen…tĂ€nk om jag fĂ„r soppatorsk? Men som tur Ă€r sĂ„ har jag ett annat kort i plĂ„nboken, ett kort som jag anvĂ€nder dĂ„ jag delar upp betalningen pĂ„ mina linser och det fungerar att tanka med det.
NĂ€r jag kommer till akuten sĂ„ hittar jag Robin i ett rum. Det Ă€r fullt med fulla och skadade studenter överallt inne pĂ„ akuten. De hĂ€rjar och stör. Hm…Det blir en lĂ„ng vĂ€ntan med provtagningar osv. Vi fĂ„r komma upp pĂ„ barnavdelning vid 5 pĂ„ natten. Vi hamnar i ett observationsrum dĂ€r det redan ligger en pojke som ocksĂ„ har ont i magen. Jag fĂ„r en kudde och filt och försöker slumra brevid Robin som ligger med dropp.
Dagen blir lÄng. Kl 13,30 kommer sÄ Àntligen Robin in för operation. Eftersom han inte Àr 18 Är (han Àr 18 om 3 veckor) sÄ fÄr jag vara med dÄ de söver honom. Han var inte orolig men det var jag. Sen blir det en vÀntan pÄ 3 timmar för mig innan jag fÄr trÀffa en nyvaken Robin. Det var blintarmen, den var infekterad och ful. Han har haft kÀnningar av den förr sÄ nu Àr det skönt att den Àr borta.
Uppe pÄ avdelningen sÄ fÄr han eget rum med en stor plattTV pÄ vÀggen. Lite att Àta och han mÄr redan lite bÀttre. De har gÄtt in med en kamera i navlen och under den gjort tvÄ stycken titthÄl. Jag Äkte hem igÄr kvÀll dÄ jag inte sovit nÄgot och kÀnde att jag mÄste hem och byta klÀder mm. Jag pratade med Robin igÄr innan jag somnade runt 22.
Nu ska jag göra mig iordning för att Äka och hÀmta hem min son. Jag kommer aldrig att glömma skrÀcken jag kÀnde dÄ jag Äkte in i mörker och regn in till akuten i vÀsterÄs, kÀnde mig sÄ ensam och orolig,  men Àr sÄ tacksam att det bara var blindtarmen och att han kommer att bli bra igen. JÀttetacksam mot min kompis Anette som lÄnade ut sin bil och som fanns dÀr till tröst.
Mina barn Àr mitt allt, mina hjÀrtebarn. De Àr det bÀsta jag har och det finns inget vÀrre för en förÀlder tror jag Àn nÀr de blir sjuka och man kÀnner sig maktlös.