05 Sep 2010
Visste inte att det skulle skjutas raketer i Stadsparken så när det väl började smälla så tog det ett tag för mig att reagera. Hann få tre foton i alla fall. Här är mina tre bilder i alla fall, fotade på tredje våningen från min balkong.
Hade jag förberett mig så hade ju mitt stativ suttit på, då hade nog bilderna blivit suveräna. Träna, tänka och förbereda borde vara mitt motto då det gäller foto.
23 Aug 2010
4 portioner
1 Gul lök
5 dl Vatten
1 Grönsaksbuljongtärning
1 Burk passerade tomater
4 dl Fjärilsmakaroner (fast jag tog hjul, gärna pasta som ska koka ca 9 min 
1 msk Tomatpure
2,5 dl Matlagningsgrädde
lite salt och peppar
1/2 tsk timjan.
Hacka löken som sedan brynes i kastrull. Häll sen i vattnet, tärningen och tomaterna. Låt koka upp. Häll i pastan, puren och koka de antal minuter som pastan behöver. I med grädden, kryddorna och låt allt bli varmt utan att det kokar. Smaskens med ett gott bröd till.
Jag gjorde dubbel sats då vi var 4 som skulle äta (2 tonåringar), det räckte till oss alla plus två matlådor. Pojkarna öste på mer krydda. Det här receptet har jag fått från carina
23 Aug 2010
”Helt plötsligt syns det på monitorn i båten att den misstänkte båten åkte runt och runt i cirklar. De båda männen i följebåten, polisen och kustbevakningen förstod inte varför den misstänkte båten betedde sig så innan det slog dom att båten åkte i cirklar för att ta livet av de flyktningar de just slängt över bord. När de närmade sig stället där båten åkt i cirklar så var det trasiga människor i vattnet. En liten flicka såg helt ok ut ända tills Pedro lyfte upp den lilla flickan i båten och kände att hela ryggen var uppfläkt”
Det här är några ord som jag skrivit ur den ljudbok jag nyss lyssnat klart på. Boken heter Svart Hav och är skriven av Pär Fontander. Det är en gripande bok om hur flyktingsmuggling kan gå till. Den är otäck emellanåt men det fick mig att fundera om det kan gå till på det här viset som beskrivs i boken.
Läs den gärna eller gör som jag. Lyssna på den som ljudbok. Uppläsare är Magnus Rossmann och han har en behaglig röst.
Avslutar med en liten bild på Hjördis då hon sitter och solar på balkongen idag.
21 Aug 2010
Idag har jag snickrat ihop hyllan Expedit ifrån Ikea. Nu fattas lite lådor som ska inhandlas. Nu har Julia lite avskilt ifrån mig så länge vi bor så här trångt. Herrejösses vad pluggar jag har hamrat Ursäkta lite suddiga bilder och mörka.
21 Jul 2010
Dessa djur fotade jag i Furuviksparken och jag kan inte komma på om jag tycker de är fula eller vackra eller helt enkelt söta Vad tycker du?
13 Jul 2010
Vy från Furuviksparken. Från Skutskär och där gör de papper och ska jag vara ärlig så luktar det ren skit då man åker förbi där. Men jag antar att det är en vana för de som bor där presis som när jag vande mig vid tåget som gick förbi utanför huset i Ulvsbo, till slut hörde jag det inte längre
12 Jul 2010
De här var några av de djur vi såg då vi var i Furuviksparken.
Om blickar kunde tala
08 Jul 2010
Idag var det åter en dag i badet. Tror det var fjärde dagen jag blötte min kropp uppe i Månsan.
Idag gjorde sig Herr Panik påmind. Hm………Han har lämnat mig ifred ett tag nu men så fort jag är svagare en dag rent psykiskt så gör han sig påmind. Den fule fan.
Stod i vattnet och tittade på Julia då yrseln slog till, andningen ökade takten och hjärtat började slå plus stickingarna i huden. Mina tankar kom blixtsnabbt. Hur tar jag mig upp ur vattnet om jag svimmar? Fort som attan fick jag en plan, presis som Sickan i Jönssonligan
”Stå still och ta ett djupt andetag. Släng dig om halsen på den som står dig närmast så du har någon som håller upp dig ifall du svimmar”
De här tänkte jag inom några sekunder innan jag kom ihåg vad jag lärt mig genom åren. Både av proffesionella och genom att jag läst sånt jag hittat själv.
”Andas och tänk efter. Fråga dig själv vad det är som händer och minns allt du lärt dig”
Och när jag började att andas sakta och fick lite andrum så fick jag Herr Panik att ge sig och Herr Ågren tog över. Herr Ågren ger mig inte panikattacker, han bara ger mig ångest i form av pirr i kroppen och det är lättare att hantera. Han kan jag tänka bort mycket lättare.
Efter en stund tog jag mig upp på land och ingen i min omgivning hade märkt nåt av den kamp jag förde med mig själv och det är jag så glad för, att det inte syns utanpå.
Japp……mina inre verktyg kan ta mig långt och kan hjälpa mig att göra saker jag vill göra. Önskar alla som lever med panikångest kan hantera det som jag kan och som jag fått lära mig. Men tyvärr så lever många i vårat avlånga land instängda av rädsla för attackerna. Kanske läser någon mitt inlägg och får lite tro på att man kan leva med panikångest. Det tar tid och det tar ork att komma så här långt som jag kommit men det går att hantera det.
Nu ska jag fixa klart för morgondagens utflykt till Furuvik. Ha det
30 Jun 2010
Varit tyst från mig länge. Jag har börjat jobba igen och är inte van att springa omkring så mycket efter att ha varit i skolan, där är det mer hjärnan som jobbar Sen har vi haft tre födelsedagar nu i juni. Marcus och Rasmus fyllde 16 och Robin fyller idag 18. Det har även varit flera examen även denna månad. Nu på lördag bjuder vi på lite att äta för att fira pojkarna med mina nära. Sen så har det lugnat ner sig och jag kanske kan slänga in lite flera inlägg. Lägger i allafall upp två bilder som jag tagit idag.
En blomma från min lilla täppa
Hjördis tittar nyfiket på lilla Molly. Svansen brukar gå glatt då de träffas. Molly hade två syskon som tyvärr är borta nu och då råttor är sociala så försöker vi ägna mer tid åt henne. Här har hon koppel på sig. Sitter hon på axeln så är hon trygg och stannar men på golvet är hon snabb och lite osäker så då får hon ha koppel på sig.
22 Jun 2010
Då jag tittade upp där på filten vid badet så stod denna fågel och ville ha nåt gott
22 Jun 2010
Idag känner jag en ledsen känsla i magen. Jag känner inte igen känslan riktigt. Visst har jag varit ledsen, visst har jag sörjt men denna känsa är något annat.
Jag har sett fram emot denna dag i många år, jag har längtat efter att mitt liv tar en annan riktning. Vad är det jag menar undrar säkert ni och det ska jag nu tala om.
Idag var jag upp till badet för första gången i år för att sola lite. Bad blev det inte pga det vi kvinnor får stå ut med ibland..annars hade jag doppat mig. Älskar ju det ju. I allafall så packade jag väskan men lite melon, bok, telefon och en liten peng för att Julia skulle få lunch. Julia hade redan cyklat upp före mig.
Väl där så lade jag mig tillrätta efter att jag letat rätt på Julia.
Hon var inte ett dugg intresserad av mig eller att hålla mig sällskap. Nopp. Hon och hennes kompisar hade annat för sig. Julia har ju fått gå upp till badet själv från och med i år. Hon har kunnat simma i flera år.
Helt plötsligt kände jag mig överflödig. Min Julia har blivit stor och så kom kom den knepiga känslan. Sorg över att inte ha några fler barn att gå upp till badet med 
Men hallå!!!!!!!!!! Jag har ju längtat efter att kunna gå upp till badet och bara koppla av utan att behöva hålla koll på barn så det inte händer något men nu hade inte Julia tid för mig. Kompisar och lite koll på killar lockar mer.
Jag borde väl njuta nu antar jag men det är svårt då ens barn växer upp och man inte är behövd på samma vis. Jag ska ju finnas för dom men de måste ju även få skapa sig egna liv.
Jag är i allafall lite ledsen idag eller vad är det jag känner?
Här nedan ser ni min utsikt från där jag låg
Nu åkte min stora son till Västerås några dagar med tåg. Och min lilla son kommer hem med tåg från Jönköping. Mina barn börjar bli stora och jag får mer tid för annat. Känns tomt men jag antar det är en vana.
20 Jun 2010
Idag hade jag tänkt göra så mycket då jag kom hem efter jobb. Det började bra. Peter och Marie stannade förbi här på en kopp kaffe och då kunde jag hålla mig vaken. Efter lite fix vid datorn så kände jag att det var på gång. Det var så lungt hemma och jag hade ett par timmar innan jag skulle på Stepup/Styrka. Jag såg fram emot att få röra på mig lite.
Kände hur det kom smygande, såg blickarna från sonen Robin som satt mitt emot mig i soffan och såg på TV. Nu är du på gång sa Robin………..Nä då sa jag, jag ska bara kika lite på Tv med dig. Jag frös och drog filten över mig och vips så sov jag.
Fasiken också. Jag skulle ju inte somna, jag skulle ju på gympa. Hörde hur Robin sa åt mig att vakna, hörde hur Jocke sa åt mig. Jag hade ju en tid att passa, men det var ju länge till det tänkte jag i drömmarnas värld.
Sov gott i 2 timmar, vaknade till strax efter halv sju. Varför??? Antagligen för att jag knappt sovit i två dygn.
Varför somnar jag så här mitt på dagen? Jag har ju ett helvete att sova på nätterna och försöker nu komma in i en rytm som ska fungera med mitt jobb. Jag börjar ju oftast kl 7 och behöver nattsömn men då jag sover så dåligt på nätterna så blir jag så trött på dagarna och så slutar det med att jag somnar som en klubbad säl då jag kommer hem.
Jag har aktat mig för att sätta mig i soffan, jag har försökt hitta på saker när jag slutar jobba och jag har ansträngt mig och verkligen pratat med mig själv om det här. Håll dig vaken Leila, du måste sova i natt för att orka jobba i morgon…men nej då. Återigen har jag somnat och vet att inatt blir jag vaken och klockan 7 ska jag vara på jobbet i morgon.
Det är svårt att vara en nattuggla och ha arbetstid på dagtid. Nu har jag pratat med min familj. De måste valla mig då jag blir som en zoombi för jag behöver min nattsömn. Ryck i mig, slit i mig, skrik åt mig, häll vatten på mig och ge er inte förrän jag står på benen
Nog om det. Nu är det som det är. Blir en vaken natt, en trött dag i morgon och förhoppningsvis håller jag mig vaken i morgon kväll och somnar tidigt. Jag har blivit erbjuden nattmedicin av min fru doktor i många år för att komma in i rätt rytm, det tar ju veckor för mig att komma in i det men jag blir bara seg så det är inte nåt alternativ för mig. Jag har ju min ljudbok Min räddare i natten.
Ge mig inga råd att lägga mig i tid, att göra det och det. Har fått så många råd i mitt liv angående min sömn och provat allt men än har inget fungerat för att komma in i rätt rytm. Kanske är det så att det finns vissa av oss som har en annan dygnsklockan än andra.
Väsby Kungsgård sommaren 2010
13 Jun 2010
Igår fm kom min son hem med ont i magen och kräkningar. Då magsjukan härjar så trodde jag såklart att det var magsjukan, reagerade bara lite på att han inte mådde illa utan var tvungen att dricka vatten hela tiden för att kunna spy då magen krampade.
Jag åkte iväg vid 12,30 då jag skulle jobba mellan 13-22. Jobbarkvällen var lugn och då jag kom hem strax efter 22 så gick jag in till Robin för att kolla hur han mådde. Han var trött och hade ont i ena sidan. Kräkningarna hade fortsatt hela dagen. Men han var inte speciellt dålig utan hade fortfarande symptom för magsjukan.
När jag duschat så satte jag mig framför tv då Robin kommer ner för trappen , stapplandes. Nu är han kallsvettig och vill kräkas hela tiden. Han sätter sig i soffan men kan inte lägga sig ner för att det för för ont i ena sidan. Jag ringer 1177 för att prata med sjukvårdrådgivningen. De pratar lite med mig och sen med Robin som kräks samtidigt som han pratar i telefon. De skickar mig till SOS Alarm som skickar en ambulans då Robin inte klarar att ta sig in i en bil själv.
Ambulansen kommer och de tar hand om Robin på bästa sätt. Jag bestämmer mig för att åka efter så jag hinner plocka i lite grejer i en väska åt Robin.
När de åkt kom rädslan, de hade ju talat om att det nog var blintarmen men de var inte säkra. Nu blev jag rädd, sprang barfota ut till en granne för att låna bil (min är trasig..igen) . Fick låna min kompis Anettes bil. Snabbt in , plockar ihop lite grejer åt Robin och sen ut i bilen. Det är mörkt och regnet öser ner. Jag förstår mig inte på bilen så jag får åka med halvljus hela vägen in till Västerås där jag stannar och tankar då jag inte vet hur mycket bensin det är i bilen.
När jag står där gråtandes så kommer jag på att mitt betalkort är hemma. Panik igen…tänk om jag får soppatorsk? Men som tur är så har jag ett annat kort i plånboken, ett kort som jag använder då jag delar upp betalningen på mina linser och det fungerar att tanka med det.
När jag kommer till akuten så hittar jag Robin i ett rum. Det är fullt med fulla och skadade studenter överallt inne på akuten. De härjar och stör. Hm…Det blir en lång väntan med provtagningar osv. Vi får komma upp på barnavdelning vid 5 på natten. Vi hamnar i ett observationsrum där det redan ligger en pojke som också har ont i magen. Jag får en kudde och filt och försöker slumra brevid Robin som ligger med dropp.
Dagen blir lång. Kl 13,30 kommer så äntligen Robin in för operation. Eftersom han inte är 18 år (han är 18 om 3 veckor) så får jag vara med då de söver honom. Han var inte orolig men det var jag. Sen blir det en väntan på 3 timmar för mig innan jag får träffa en nyvaken Robin. Det var blintarmen, den var infekterad och ful. Han har haft känningar av den förr så nu är det skönt att den är borta.
Uppe på avdelningen så får han eget rum med en stor plattTV på väggen. Lite att äta och han mår redan lite bättre. De har gått in med en kamera i navlen och under den gjort två stycken titthål. Jag åkte hem igår kväll då jag inte sovit något och kände att jag måste hem och byta kläder mm. Jag pratade med Robin igår innan jag somnade runt 22.
Nu ska jag göra mig iordning för att åka och hämta hem min son. Jag kommer aldrig att glömma skräcken jag kände då jag åkte in i mörker och regn in till akuten i västerås, kände mig så ensam och orolig, men är så tacksam att det bara var blindtarmen och att han kommer att bli bra igen. Jättetacksam mot min kompis Anette som lånade ut sin bil och som fanns där till tröst.
Mina barn är mitt allt, mina hjärtebarn. De är det bästa jag har och det finns inget värre för en förälder tror jag än när de blir sjuka och man känner sig maktlös.
06 Jun 2010
I morse var det tomt och öde då jag cyklade ner denna nationaldag till jobbet. Cyklar över torget i vår stad och det brukar vara tomt förutom sopmaskinen som är ute tidigt och sopar gatorna rena från glas på helgen kl 6,30 .
I helgen har jag varit hos några som jag inte träffat på ett tag pga skolan. Det är roligt tycker jag. Men det var mindre roligt att komma till en dam som hade magsjukan. Stackars henne. Är man till åren så tar det otroligt på krafterna när magsjukan härjar. Jag hjälpte henne så gott jag kunde såklart.
När jag gick därifrån så spritade jag händerna för sjuk vill jag inte bli och inte vill jag bära med mig magsjukan till de andra som jag hade på min lista den dagen. Sen kom jag på att magsjukan är luftburen och att handsprit inte gör speciell nytta mot den sjukan. Men såklart så spritar man ändå. Jag hoppas nu att jag inte tagit med mig baskeluskerna till någon och jag hoppas att jag klarar mig.
Tänkte på det här med smitta i jobbet. För ett tag sen hade vi en magsjuk brukare och denne smittade ner flera på jobbet som var tvugna att vara hemma istället för att jobba. Är man sjuk så får man ju en karensdag och det är mycket pengar som försvinner. Borde man inte slippa karensen då man blivit smittad på jobbet? Vad tycker du? Låter det inte rimligt? Någon hade hört något om det här men då fått veta att då var man tvungen att ta prov för att se att det var just den baskelusken som smittat en……….fyfasiken så dumt. Ska man åka till sjukan då man spyr och gör annat för att ta prov?
Det är väl uppenbart att man blivit smittad på jobbet om någon man går till är magsjuk och dagen efter ligger flera på jobbet i magsjuka..eller?
Nog om magsjukan för denna gång .
Idag var det Sveriges nationaldag och som vanligt hade jag min klumpiga kamera med mig. Passade på att fota strax för klockan 12 när jag skulle cykla in till jobbet med nycklarna. Så här öde var det i Sala centrum den tiden. Alldeles tomt på gatorna. Tråkigt.
05 Jun 2010
Idag då jag cyklade hem från jobbet passade jag på att fota lite i stadsparken som jag cyklar igenom.
